Life in Billingen

jag höll länge med om detta. dock mest för att man skulle tycka så, inte för att jag nödvändigtvis höll med. Jag förstod aldrig riktigt resonemanget men vågade aldrig fråga av rädsla för att någon skulle tro att jag gick i sådana tankar och därmed också förmoda att jag var egoist och sedemera låta all ilska som detta verkade väcka skölja över mig. eftersom det då skulle vara mitt fel att jag skulle vilja ta mitt liv.

jag förstår faktiskt fortfarande inte logiken i detta. jag kan ärligt talat inte förtstå logiken i att anklaga den som tagit sitt liv för att vara egoist och inte tänka på andra. hur man kan ge denna person som inte orkade med livet egenskaper som elak och feg. jag förstår inte varför man ska skälla på någon som är död.

det är som att säga att de som mobbas får skylla sig själva.
eller att de som blir våldtagna bad om det.

men jag tror att det är såhär.

jag tror att det är precis tvärtom och att all detta ursinne som riktas mot den som har lämnat livet bakom sig är bara en jävligt dåligt bortförklaring. självklart får man vara arg för att någon valde att ta sitt liv, vårt liv är det vi inte bad om att få men ändå är så rädda för att förlora. att då någon vågar göra det, ta något man inte bad om att få, får de flesta att ifrågasätta precis allting.

men att säga att den som tar sitt liv är egoistisk, feg och dum är att inte bara vara jävligt arrogant utan även ignorant. om man inte vill förstå varför någon tar sitt liv ska man heller inte försöka förklara varför någon tar sitt liv. för att beskriva en sådan handling med dessa ord är precis att göra det. det är att säga att man sitter inne med alla svar och att man vet varför någon handlar som den gör.

det de flesta dock inte ser är de som gråter sig till sömns varje natt och vaknar varje morgon med skräck. varför dom gör det är orelevant. det är att dom gör det som är viktigt. för det är det som gör att orken tar slut och varje muskel i kroppen längtar efter att slappna av men själva livets existens gör detta till en omöjlighet.
kan man verkligen anklaga den som vill sova ut för att vara feg?

jag minns vår cirkel i högstadiet, då vi skulle prata om varför någon väljer att ta sitt liv. vi skulle prata om det för att någon i nian precis hade tagit ett sådant beslut. det var säkert tänkt för att lugna oss och på något sätt få oss att förstå att detta inte var vanligt och att det är absolut ingenting som vi skulle kunna göra. det är dock svårt för en skola med inkompetenta lärare och korkade elever att genomföra en sådan sak med bra resultat. det enda jag minns är inlägget en av mina klasskamrater gjorde. hon proklamerade men självklarhet att det var inte bara egoistiskt utan även oerhört fegt att ta självmord. varpå alla höll med och lärarna nickade uppmuntrande. som om hon hade slagti huvudet på spiken. som om hon hade förstått.

hon visste fan inte ett piss och gör det antagligen fortfarande inte.

att säga så är att ifrånsäga sig allt ansvar och rättfärdiga ett beteende där man bete sig hur fan som helst och aldrig behöva svara inför någonting. att säga så är inte något som får de som är i självmordtankar att sluta vara det. är det någon som någonsin har träffat på en person som tycker att det är snällt och positivt och blir glad av att bli kallad feg, egoistisk och dum?

varför kan ingen resa sig upp och säga att jag skäms för att jag inte visste eller såg något och jag skäms för att jag inte gjorde något. jag kan inte läsa tänkar och det är en omöjlighet att rädda någon man inte känner, det är knappt så att man klarar av att rädda sig själv. men ändock skäms jag för att jag lät det ske. att jag lät någon sjunka så lågt i sitt inre att den enda vägen till lugn och ro går via galgen.

varför kan ingen ta på sig ett ansvar för att människor har möjlighet att ta livet av sig. för det är faktiskt allas fel att det blir så. det är inte satan eller en demon eller att den personen skulle vara ond på något sätt. det kan vara orsaken till att hon valde drogerna som utväg, det kan vara alla som bara tyst tittar på vareviga dag, det kan vara mamma och pappa som aldrig bryr sig, det kan vara läraren som tog sig för mycket frihet, det kan vara utebliven uppmuntran, för få komplimanger och alldeles för mycket elakheter.

det finns alldeles för mycket skit i livet för att självmord skulle kunna vara egoisitskt och enda anledningen till att vi försvarar oss med att det är det är för att du antagligen är rädd för att du skulle vilja göra samma sak om du började tänka på det.

man vet att själen sitter i hjärtat när järnhanden kramar så att lungorna inte får luft