Leverpostej

Sitter med kaffe och reflekterar över saker som fika och mellanmål. För mig har de två sakerna alltid representerat svenskhet. Fika med mandelkubb, bulle och en småkaka är den svenskaste jag vet. Fika har en mysig klang av sommar, släktingar och skratt. Säg fika till vilken svensk som helst och du får se ett ansiktsutryck som utstrålar nöjdhet och längtan. Fika är höjdpunkten. Att "ta en kaffe" är den enkla varianten av fika, man skippar bakverken och sommarkänslan men annars är det i princip samma sak. Man ska dricka kaffe och konversera om ditt och datt.

Mellanmål är en annan intressant sak. Känns som ett sjuttiotalets påhitt med matpyramiden, tallriksmodellen och idén om att det är bättre att äta upp allt godis på en gång för tändernas skull. Jag ser framför mig gamla svt- filmer med någon liten kille i brun plyshdräkt sittandes vid köksbordet med ett glas mjölk, en skogaholmsskiva med en skiva hushållsost och en klementin framför sig.
Mellanmålet är heligt för svensken.
Smörgåsen är helig för svensken.
Mjölken är helig för svensken.
Jag är uppvuxen med mellanmålet, att det är det bästa påfundet i hela matpyramiden. Mellanmålet är charmigt. Mellanmålet har samma mysfaktor som fikat men utan sommarkänslan. Dock verkade mellanmålet visst inte så lyckat, såhär i efterhand.
(myten om det nyttiga mellanmålet)

Som norsk kan jag bekräfta att även om brödskive och kaffe är något som nyttjas i Norge så har inget av det fått speciella måltider i sitt namn. Fast där ljög jag nog lite. Den norska skollunchen är helt tillägnad brödskivene och inget annat. I Sverige hade det setts som ett mellanmål och skillnaden är att det är bara skollunchen som är lika med brödskiver i Norge, inte lunch överlag. Vilket gör hela defentitionen lite luddig och ger defenitivt inte samma känsla.

Den största skillnaden mellan en norsk brödskive och en svensk smörgås ligger helt klart i pålägget. I Norge äter man brödet för att ha något att lägga pålägget på i Sverige äter man pålägg för att inte brödet ska bli så torrt. Denna förekomst är jag helt övertygad har med brödet att göra. I Sverige finns mjuka saftiga limpor och massor med annat bröd som är sprängfyllt med socker. I Norge har du att välja på hästfoder, hästfoder och luft.

Norge har svårt med mellanting. Det är ytterligheter. Pålägg ett annat exempel. Nugatti och leverpostej. Det enda norska barn äter. Säg leverpastej till en svensk unge och du får grimaser som om ungen befann sig i en svinstia. Säg leverpostej till en norsk unge och du får reaktionen som du får om du säger fika till en vuxen svensk.

Men med tanke på ovanstående artikel så kan man ju egentligen fråga sig vad som var bäst. Såhär i efterhand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0