Spanish 101

Or actually Spanish basic course (otherwise, we use the letter system in Sweden and not numbers) starts today. I know I wrote that I might have been called in and that I'm kind of expecting that I was. Anyway, I was and today I start. The most exciting part about it is the beer afterwards, I'm mostly looking forward to that one. Mmmmmm, beeer :)
And I'm looking forward to something moving forward in my life right now, everything is stuck like a plot story of a succesful sitcom (hehe, wasn't that one clever). No matter what I do, I seem to be at squere one again and have to do everything over again.
I transferred money to my swedish account (from norway) but I got the wrong number so it got transferred back again. It's not only lost time with my money but aswell, lost money in that giant digital leap backwards.
I got the papers for applying for taking a drivers license on sunday (personal delivery, very good) but when I went to take the eye sight test, the guy says that these papers are not valid. Once again, I thought I got one step forward but it turns out that I'm still on squere one.
I did, however, reorganize my room so that I will be able to sit there, at a desk, and play with my blog and other exciting stuff.... but, as I reoganized, a lot of stuff with nowhere to go emerged and are now on the floor in a big pile, just waiting for me to do something about it.
All in all, I'm glad my mom did my laundry....

Pathetic or not pathetic, that is the question

Jag är online på facebook 24/7 och jag har förstått att det är patetiskt, att man inte har något liv om man är det. Den enda slutsatsen som jag då kan göra är att jag just nu inte har något liv. (Det verkar som om positivismen bara flödar, men vänta nu lite). Jag är väldigt nöjd med att inte ha något liv just nu, att inte ha några stora studieplaner eller ett nytt jobb eller flytta till ett nytt spännande ställe med en massa nya spännande människor och vara med om en massa nya spännande äventyr. Jag är väldigt nöjd och glad över att jag har parkerat arslet i soffan till mina föräldar och dom jag ska se och träffa är kompisar som jag har haft länge och sådant jag ska göra har jag redan prövat på eller redan vet lite om. Ingenting nytt och inga äventyr.
Såklart blir det några små äventyr här och där, men jag försöker intala mig själv att tiden står lite stilla nu och det gör inget att jag hänger på facebook...
_______________________________________________________________________________________________
I've heard that it is pathetic to be online on facebook 24/7 and that those ppl doesn't have a life of their own. The only conclusion I can make is that I, who are online on facebook 24/7, do not have a life.
But I have to say, I do not mind. I do not mind not having a life right now. I'm quite content with the fact that I parked my ass in my parents sofa and that the things I'm gonna do are stuff I'm already familiar with. No new studies, no new job, no new apartment and place with new people and exciting stuff to do. Everything is known and familiar and calm and easy. Nothing new at all.
I am, of course, gonna have some small adventures with known friends. Of course. But other than that, the time is still and I'm spending it on facebook.

A must see clip

This is a clip that a friend of mine did that I want to spread :)

I'm not mean, I'm honest

Jag har tusen tankar om allting men ingenting verkar vilja komma ut. Egentligen så vill jag sätta mig ner med en kaffe och läsa en nyinköpt tidning (tidskrift?) och sedan fortsätta på att förbättra mitt författarskap (eller kanske förverkliga) en annan sak som jag vill göra är att memorera spanska grammatik, men det är bara fruktansvärt tråkigt. Hur som helst så sitter jag framför datorn och vågar mig egentligen inte till att göra något mer än att kanske sätta mig framför tv:en. Jag känner att det är gamla spår som trampas upp. Å andra sidan är väll inte det så himla trevligt att skriva om i bloggen. Men, bloggen handlar ju om mitt liv i billingen och sådant är ju livet här. Iallafall för mig.
Jag vill att min blogg ska vara positiv och full av roliga historier och tankeväckande åsikter. Men jag vet inte om jag är så positiv eller om jag har några roliga historier eller om mina åsikter är särskilt tankeväckande. Just nu känner jag mig bara som en bitter surkärring som lever i det förflutna. Och det är inte särskilt positivt, roligt eller tankeväckande.
Men för att avsluta positivt...
Biljetter till Malta är bokade för 19 oktober :)

Oh, dear god, the agony!

Ok, I have no idea what to do. I feel that I don't want my phone, my nokia has been a true friend (even if I dumpet it in US) but now it is time for a change. I'm between HTC Desire or Iphone 4.....
I'm sorry, but I can't decide, I just can't. On the one hand and on the other hand, the reasons for both are haunting me like bad dreams.
Maybe I should make a pro con list. But it is not just the phone, it is the subscription it comes with as well, and whether phone is locked for a small eternity and such things. First of all, what company is the best one?
And on top of this, the Swedish election. Dear freaking god, I know the outcome but do I really want to see it? I'm gonna be suprised even tough I've been saying it since the last election.. it's gonna feel like I'm sitting on a train heading to a clif and there's nothing I'm gonna be able to do about it. Oh, well, I can always move away... (don't worry, I'm gonna vote and do my best to do my part)
______________________________________________________________________________________________
Vilken ska jag välja? HTC Dexire eller Iphone 4? Och vilket abonemang och vilken operatör? Så många val, så många kostnader... och jag har inte fått körkortspriserna ännu så jag har absolut ingen koll på om jag ens har råd till att införskaffa en ny mobil. I nuläget så verkar min mobil fungera lite som den vill, den ringer när den vill och spelar den musik den känner för.. jag får ibland inte ens åtkomst till menyn (men frukta inte, jag har extra på lager)
I övrigt kan jag tala om att alliansen vinner majoritet i riksdagen, sd kommer att snika åt sig några platser och något litet parti kommer att halka ut. Och när alliansen får majoritet i riksdagen så blir det nog en moderat statsminister.... vilket leder till Reinfeldt nog väljer ut personer från alliansen till regeringen (för ni tror väll inte att det är vi folket som väljer regering? det är det ju faktiskt statsministern som gör. Och vi väljer endast statsminister typ indirekt, för det är det ju riksdagen som gör... det enda vi egentligen gör är att fördela platserna i riksdagen). Men vi får hoppas att jag har fel. fast å andra sidan vet jag inte vad dom vill längre.
Det tjafsas om sakfrågor men jag vill veta vad dom tror på, vad anser dom att fördelningen ska, vem ska få mest av kakan? Fast å andra sidan har jag inte riktigt vågat se på några tal och debatter. Jag blir så upprörd och sen besviken och tillslut blir jag bara ledsen och vill gräva ner mig och hoppas på att det blir bättre sedan. Men vad gör det, alliansen har ju bara fått fyra år på sig... dom kan väll få fyra år till på sig, så måste allt byggas helt från grunden sedan istället, istället för bara halvvägs.
Men sossarna och vänstern kommer väll bara springa omkring som yra höns iallafall och inte riktigt veta vad dom ska tycka och tänka. Nä, det blir nog värre....

Wait for it...

Jag befinner mig i ett tillstånd av väntande. Men jag kan ju å andra sidan ta tag i lite saker så går det lite fortare. Annars är jag väldigt bra på att vänta, jag har inga problem med det. Att vänta lite kan vara trevligt ibland, när man vet att det man väntar på är något gott, trevligt, bra. Om man väntar på något obehagligt är det inte lika roligt att vänta, men det sker ju inte alltför ofta som tur är.
Eftersom jag saknar bil (och körkort men ett körkort har inte fyra hjul så det är inte så att man kan ta sig någonstans med bara ett körkort) så tillbringar jag mycket väntetid på tåg och buss (och i det sista även flyg). Upp till en timmes väntetid tycker jag aldrig är någon fara, det är tid man lätt slår ihjäl då man kan läsa något eller kanske äta något om det är tid för det. Tre timmars väntetid kan bli lite mycket och när jag åkte från USA blev jag sittandes på flygplatsen i Atlanta i fem (eller var det sju) timmar. Jag funderade över att kanske åka och titta lite i stan men då flygplatsen hade sin egen tunnelbana vågade jag mitt inte utanför den terminal jag skulle åka från. Att miss flyget skulle vara långt värre än att ha tråkigt i några timmar. Och det blev tråkigt efter några timmar, det blev det.
Just nu handlar mitt väntande om dagar och veckor men jag är inte fast på en flygplatsterminal (utan egentligen något mycket värre) så det handlar egentligen inte om samma väntan alls, men det är samma ord ialafall.
Som du kanske märker så är jag just nu lite uttråkad, men det är mest för att jag drar mig för att faktiskt ringa till tandläkaren och få en tid som jag kan vänta på. Även om jag efter att min framtand var infekterad inte gillar tandläkare så värst mycket så är det inte att gå till tandläkaren som gör att jag inte ringer.
Jag vet helt sonika inte vart jag ska ringa. Jag har inte skött hela den saken själv än (26 är det nya 17?) och jag vet inte hurvida jag ska rigna privattandläkaren som fixade min framtand (samma framtand, ett annat "problem") eller om jag ska ringa det komunala (eller statliga? eller är det landstinget som sköter tandvådren?). Min idologi röstar för det kommunala men jag vet inte vad plånboken säger, är det dyrare eller billigare hos den privata? Hm, jag vet inte riktigt.
Nä, ush vad tråkigt det här blev. Jag måste få ordning på mitt rum så jag får skrivbordplats till datorn så att jag kan designa lite. Denna blogg börjar bli nog så tråkig nu.
___________________________________________________________________________________________
I have to go to the dentist but I honestly don't know if I should call a private one or the other one (I have no idea what to call it) and in the end I got to the conclusion that this blogg has reached its most boring point yet.

Español para todos!

Man ska ju inte ropa hej fören man är över ån men jag chansar och gör det ändå. En vän skrev på chat att hon fått mail angående restplatser på spanskakursen som vi båda har sökt. Jag loggade snabbt in på min studentmail och fann att även jag fått ett mail. Det stog att alla intagna inte dök upp igår och att det nu ska fyllas på med reserver. Jag och min vän svarade att vi gärna vill gå kursen men hurvida vi verkligen kommer in är beroende av hur många av tidigare reserver som tackar nej. Men jag ropar ändå hej och hoppas att allt löser sig.
I övrigt vet jag inte riktigt vad jag håller på med just nu...
______________________________________________________________________________________________
I'm hoping that I get in to the Spanish class and that I can get even more language confused than I already is. Nothing is sure yet but I'm getting closer....

RSS 2.0