girlicious

Och sen jag ba och den ba och det var det värsta jag hört. Jag förstår bara inte att man kan göra så alltså jag skulle aboslut inte om det inte var si och så men det är det ju inte för alla och jag vet att bara så kan man inte göra och det går inte för sig i min värld. Så är det bara och om det var jag så skulle jag aldrig göra så och jag blir så irriterad på den och den som inte kan sätta sig in i min situation och förstå hur jag har det och som tror att det är så himla lätt för mig det är faktiskt svårt och jag gör mitt bästa och yhttersta och mer än så kan jag ju inte göra. Det är ju inte som att jag är som hon, hon är ju bara för mycket och hon kunde anstränga sig lite mer, det är ju inte så svårt. Hon kan ju bara göra på det sättet som är så lätt för mig, det är ju lätt för mig så då borde det ju vara lätt för alla andra. Jag hatar när det är på det viset så att ingenting passar just mig för då är det ju fer för alla i hela världen och varför kan inte bara allt och alla anpassa sig precis efter hur jag vill ha det, för så jag vill ha det vill ju alla ha det och vill dom inte det så är de bara korkade och förstår inte bättre. Jag hatar ditt och datt för det gör inte som jag vill utan måste fungera på andra sätt som inte passar mig. Men när jag blir gammal så tänker jag inte bli en sådan där tjatkärring som bara hatar allt och alla och vägrar ta till sig någonting. Men ärlig talat det kan man inte lyssna på och det kan man inte ha på sig och sådär kan man inte bete sig. Varför ska jag behöva göra någonting alls när ingen annan gör någonting förutom mig. Jag skiter i allting och det är inte mitt ansvar att hålla på att ta reda på efter alla andra. OCh han var ful och han var snygg och han gör si och han gör så och han borde bara fatta att han är för ful för att få någon och jag tycker inte att killar ska döma mig för jag är mer än bara ett objekt och killar är så sviniga som dom håller på. blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla

och så vidare...

Jag är ett fan av stereotyper, dels för att livet blir enklare med kategoriseringar och dels för att stereotyper är aldrig så intressanta när det blir satta till sin spets och en person som tar de för sanning faller i fällan. Jag är även av den tron att jag egentligen inte bryr mig så mycket om vad den och den pysslar med och varför utan tar andra i försvar där de själva inte kan tala och endast pratar illa till de som gör det samma mot mig. Det är inte irritationen jag motsätter mig.

Serieavslutningar

The Nanny (1993 - 1999)
Stark raving mad (1999 - 2000)
Ally McBeal (1997 - 2002)
Dark Angel (2002 - 2002)
Louis and Clark (1993 -1997)
Frasier (1993 - 2004)
Seinfeld (1990 - 1998)

Futurama (1999 - 2003)
Friends (1994 - 2004)
Sex and the City (1998 - 2004)
Gilmore Girls (2000 - 2007)

Cold Case(2003 - ?)
Medium (2005 - ?)
Simpsons (1989 - ?)
How I met your mother (2005 - ?)
Ugly Betty (2006 - ?)
Desperate housewifes (2004 - ?)
Gray's Anatomy (2005 - ?)
American dad (2005 - ?)

Kategori 1 - Serier jag har sett mer eller mindre av och vill se hela serien men har inte riktigt kommit så långt
Kategori 2 - Serier jag har sett hela eller håller för närvarande på att "beta av"
Kategori 3 - Serier jag antingen följer eller slötittar på

Man kan undra om jag egentligen har tid till något annat än att stirra på tv:n, svaret är tyvärr att jag nog inte har gjort så mycket annat än det iallafall. Denna lista är dock inte fullständig men jag kan inte just nu komma på andra än serier som jag har blandade känslor för om jag verkligen vill se eller om jag tittar endast för att det är bakgrundsskratt

Joey
According to Jim
Stacked
8 simple rules
Married with children
Famlily guy
Less than perfect
Jesse
The class
Eve
Off Centre
King of Queens
Unhitched
Zoe, Duncan, Jack & Jane
m.m..

Om du kommer på något så säg till...
Det finns ju hur mycket som helst och alla skådisar är med i alla serier. Jag såg serieavslutningen av "Nanny" och det var sådär sentimental och sorsen med fina tillbakablickar som "Friends" var och som jag förmodar att "Gilmore Girls" kommer att vara. Det som slog mig var att "Sex and the City" var egentligen inte alls sentimental och sorgsen utan mer, äntligen så ordnade allt upp sig. Carrie och de andra nådde sina mål som de letade efter hela serien men i de andra serierna så var inte själva målet det vitkgia utan själva resan och även om det inte går att förhindra att alla resor tar slut någon gång så vill man väldigt väldigt gärna att det inte skulle vara så. Serier är bra om de slutar i tid även om man vill att de ska fortsätta eftersom man gillar att titta på dom men om de håller på alldeles för länge så tröttnar man och tycker de är dåliga istället. Simpsons lyckas iochförsig om man frågar mig men det är för att förutsättningarna är helt annurlunda, karaktärerna behöver inte växa upp och serien handlar egentligen inte så mycket om karaktärerna i sig utan mer om vad de gör och hur de gör det. I serier där skådisarna syns i bild så blir det tillslut overkligt att 40- åringar fortfarande går i high scool....

Jag vet vad jag ska göra när jag bli pensionär iallafall... virka och sricka i massor och beta av alla dessa serier och alla fantastiska som kommer efter dom... och dricka te förstås, bara för att. Någon som är med mig?


"Jeg må si deg noe som er litt trist"



Höjdpunkten i reklampausen... filleriste är nya nosrka favvoordet :)

"Jag har närt en kommunist vid min barm"

Barack Obama har tydligen haft samtal med Britiska premiärministern Gordon Brown och presidentkandidaten säger att det har vairt ett givande samtal rörande ämnen som en stat ensamt inte kan ansvara för som miljö och krig i Irak och Afghanistan. Undrar om McCain har haft sådana här samtal och jag undrar om USA vågar annat än att välja den man som redan nu jobbar på det transatlantiska samarbetet. Det kan ju vara så att även McCain har ett sådant här besök inplanerat men det har bara inte kommit så långt ännu, det kan ju vara en del av bägge partners kampanjer. Men något inom mig säger att Barack Obama kommer att vinna, de amerikanarna som är insatta i hur resten av västvärlden styrs borde förstå att en till vit, gammal kristen gubbe nog inte kommer att bättra på relationerna utan USA måste visa på någon slags utveckling och resten får väll knappt rösta...

På tal om politik.

Har en bok jag lånat av en vän som jag traglar med, Humanitär Imperialism (Jean Bricmont) och ska tydligen vara en av min väns stora inspirationskällor. Ärligt talat så hänger jag knappt med på all fakta (finns det verkligen någon som gör det, på riktigt utan att ha en massa referenslitteratur framför sig eller en tidslinje) och ärligt talat så tycker jag han är ganska arrogant. Inte arrogant för att han har med en massa fakta jag har svårt att plassera i relation till varandra utan arrogant i den bemärkelsen att han är elitistisk. Han har på förhand bestämt att den som läser boken har åsikter som han kämpar emot och han verkar bättre påläst om hur de andra i de korkade lägren tycker än kritiskt granskning av sina egna åsikter. Han börjar med att utse sig själv till den sanna vänsterns försvarare och går sedan igenom historien punkt för punkt för att bevisa hur vänstern egentligen inte gör något annat än att utnyttjar sina egna syften och den ädla moral som finns bland de äkta vänsteranhängarna är för länge sedan bortglömd. För det första påstår han att det går att uppnå ett tillstånd där hyckleriet är obefintligt och för det andra att det faktiskt existerar människor där detta är sant (han själv). Det irriterar mig fruktansvärt att jag inte kan hela krigshistorien från eh, ja... tills nu men jag förstår hans poäng. Hans poäng är att ingen har rätt utan alla är olika, sedan kan man tycka att vissa saker kanske verkar bättre än andra men det är inte upp till andra att "förbättra" andras situation utan att ens bli tillfrågad. Det är egentligen basic mänsklig kommunikation och samspel fast istället för Eva och Peter heter dom USA och Kuba och beter sig egentligen väldigt mycket mer barnsligt, och det antagligen för att de inte har något regelsystem att uprättahålla sig efter. Människor är som hundar (darav titeln människans bästa vän) och utan regler och förhållningsät löper de amok, stater består av människor och politiska böcker skulle nästan kunna var Harlequin romaner om inte alla fina ord och landnamn fanns med, så stater beter sig som människor och eftersom maktens korridorer mestadels består av medelålders män så kan man förvänta sig att politiska maktrum är ungefär som ett sällskapsrum fyllt med gubbar. Nu blev det en genusdiskussion av det hela, vilket inte var meningen så jag slutar där.

I vilket fall så tycker jag att Jean Bricmont har skapat en ton i boken som gör att den som läser den och håller med honom får en attityd som fokuserar sig på att alla andra har fel snarare än att hon har rätt. Nu hade ju ingen rätt iofs men det är en annan lång diskussion som slutar med "jag är hellre överens än rätt" men den sparar jag också till en annan gång. Det är lätt att höja sig själv och sina åsikter till skyarna om man utgår ifrån att man vet vad alla andra tycker och förhåller sig till saker. Det vanliga resonemanget är "jag har förstått hur allting förhåller sig medan alla andra bara sväljer det media berättar för dom". När det gäller politik vill jag dock påstå att den som skriver litteraturen är även den som har makten i media, dessutom så ägs både bokförlag och tidningar av samma personer så ingenting som inte kan skrivas i tidningarna kommer antagligen inte heller att publiceras på något större förlag. Bricmont kanske är den äkta vänsterns försvarare men jag tycker det verkar som om han har bestämt sig på förhand att det är ingen som förstår vad han menar iallafall, så varför egentligen publicera en bok när han inte vill ha anhängare?

I love the smell of pant in the morning

Sommaren -08 kommer att bli ihågkommen som sommaren jag tillbringade på KIWI med hemlängtan till ett hem som har upphört. Jag är vit som ett lakan och jag kommer att säga att jag har jobbat men det är inte sant. Det finns många tillfällen för mig att ligga i solen och träna och allt sådant som jag egentligen vill göra men inte gör. Och jag har kommit fram till att jag inte vågar, jag vågar inte sitta någonannanstans än framför tv:en eller kassan på KIWI, för då börjar jag tänka på hemma och då börjar jag säkert tänka på USA och då tänker jag på flygresan och då tänker jag på att jag är alldeles ensam i ett jääättestort land och då tänker jag på att jag ska tillbka någongång oxå och då tänker jag på att jag ska börja jobba och ta körkort och bli vuxen och om mina vänner inte är samlade måste jag skaffa fler, som man kan umgås med på en daglig basis.

Fick campuskänsla när jag gick hem idag, hörde engelska pratas och glas klirras från em balkong. Klockan var efter elva och det var sommarkväll. Som augusti på campus, då utbytesstudenterna har kommit men inte riktigt alla i korridoren. Den bästa tiden på campus, eller det kanske är maj, då campusfesten är. Eller efter jul kanske, då alla kommer tillbaka efter att ha firat jul hemma eller mitt emellan då man har vardag som är på skolan och i simhallen och på elljusspåret (*host* bara det senaste året *host*) och i köket och på rumpan och på maxi och på ica och på bergivk och mitticity eller bussen eller på promenad. Eller på sommaren då det är få med människor men vi som varit där haft kul ändå och läst sommarkurser, ätit jordgubbar och druckit vin (inte allt på samma gång av alla dock).

Jag sätter punkt här.

"I love the smell of napalm in the morning" - Apocalypse Now

annat skoj citat

"Don't let your ego write checks your body can't cash" - Top Gun


Ärligt talat...

Mr. Jesus är nästan ett daglit inslag i mitt liv. Varje gång jag jobbar kommer han och pratar engelska. Han försäkrar sig om att jag är döpt och att jg är döpt av en manlig präst. Det är alltid viktigt att jag väger jordgubbarna och bananerna som han köper. Jordgubbarna är det styckpris på men jag tror inte att den diskussionen kommer leda någon vettig stans. Han har alltid keps och en grå täckjacka på sig, Alltid. Oavsett om det spöregnar eller som idag 30 grader varmt.  Han betalar alltid med kort och tar i stenhårt när han drar igenom kortet, även här känns diskussionen om att det inte är nödvändigt att ta i så himla hårt onödig. Han är alltid pratsam med de andra kunderna och idag var nog en speciellt bra dag. De han frågade namnet på hette Mattias och Adam, hans förstjusning gick absolut inte att dölja när han hörde namnet Adam. Han väntar alltid tills den sista kunden i kön är färdig för att berätta för mig vad jag ska läsa i nya testamentet. Han frågar först om jag har den, vilket jag faktiskt har. Första och sista kapitlet, sjunde och femtonde ska jag läsa. De är viktigast. Han vet att han säger detta varje gång, när han lägger varorna på bandet säger han "I've told you once and I've told you twice and I'm gonna tell you again". Hans besök slutar alltid med ett bless you vilket jag svarar bless you too tillbaka.

En helt annan sak.

Hur jävla svårt kan det vara att lägga varorna efter varandra på bandet, E f t e r varandra och inte i en stor hög. Jag rycker och drar och slänger varorna, det är ju inte jag som ska ha dom. Så för min del. Men jag ser hur de desperat försöker hålla kvar varorna på bandet trots att det åker framåt och kommer att fortsätta göra så tills varorna når vågen. Jag ser hur det suckar uppgivet när varorna trycks sönder när bandet försöker få den sak som ligger längst ner framåt. Jag ser hur de låter bli att lägga saker på bandet för att de tror att det är bandet och jag som gör att deras varor trasas sönder, vilket de sen glömmer bort och så är det mitt fel att jag inte har kastat mig över hela varubandet för att se till så deras mjölk/tidning/godis inte ska förglömmas. Hela min uppenbarelse vill (speciellt när det är kö) plocka fram lärarglasögongen och pekpinnen och ge en liten lektion i hur effektivitet uppnås. Men nej, så kan man ju inte göra. Kunden har alltid rätt och kunden får aldirg under inga omständigheter får reda på hur korkad kunden egentligen är. För lika sant som att kunden alltid har rätt är kunden är alltid korkad.

Over and out

Peas out, oh no they are everywhere!
Haha, skitkul :) Det är ärtor överallt.. fattar du? Peas som i ärtor men används i utrycket för Peace istället som är fred. Peace out är ju ett utryck men med peas så blir det ärtor ut, och då är dom överallt.. Haha, det var väll jättekul!
(If you have to explain the joke it is probably not funny - x)

Sagostund har guld i mun

Det var en gång ett land, ett land som alla glömt bort, i det landet fanns det ett berg och på det berget låg det ett ensamt torn och allra högst upp i det tornet var ett ensamt fönster och ur det fönstret tittade en ensam prinsessa. Och denna saga komer att handla om denna prinsessa. Hon hade bott där så länge som hon kan minnas och därför kunde hon heller inte känna till något annat sätt att leva på. Långt, långt därifrån väntade hennes föräldrar. kungen och drottningen, på att en prins skulle rädda henne och föra henne till dem för halva kungariket eller något sådant. De hade inte riktigt bestämt sig än vad han skulle få, de följde mer eller mindre bara det traditionsenliga mönstret för att få deras dotter gift. Prinsessan satt i tornet och väntade, hon visste inte vart hon var för det hade ingen sagt, hon visste inte hur hon hade kommit dit, för det hade ingen sagt och hon visste inte när hon skulle därifrån för det hade ingen sagt. Allt hon visste var att en prins med blonda lockar och ögon djupa som brunnar skulle dyka upp på en vit hingst och ta med henne till det förlovande land där de skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Detta visste hon, men det var också allt. Hon läste den broderade väggbonaden varje morgon hon klev upp och varje kväll då hon gick till sängs. Det var en vacker broderad väggbonad där det stod:

En väntan är aldrig evig, då den vackraste av prinsar är att vänta
Med guldlockar så blonda och ögon djupa som brunnar
Han kommer till räddning på den vitaste av hingstar
Och prins och prinsessa lever lyckliga i alla sina dagar

Prinsessan tittade på den vackra broderade bilden av henne och den prins som hon visste skulle komma till hennes räddning. Utanför stökade och bökade det hemska trollet som vaktade tornet. Han frustade, mumlade och fumlade med allehanda ting. Han vankade av och an nedanför fönstret och var egentligen den enda sällskap som prinsessan hade. Trollet var hårigt med en stor ful näsa, han kikade fram under sina buskiga ögonbryn med sina små elaka ögon och skrek åt prinsessan

- Härifrån tar du dig aldrig, min lilla prinsessan. Det ska jag se till!

Och hytte med sin stora spikklubba. Prinsessan fnittrade och tittade på prinsen "En dag kommer du och då kommer jag att vara redo" tänkte hon.

To be continued...

Det jag sa hörde du fel och det jag hörde sa du fel

Det är intressant hur vi uppfattar saker. Visst vet vi att vi uppfattar saker olika, men om man tänker på det så är det ganska fantastiskt ändå att samhället faktiskt existerar med tanke på att där den ena ser en stol ser den andra ett bord. Vår överlevnad baserar sig dock på att om tillräckligt många ser en stol så blir det, det gällande och tillhör du dem som ser ett bord får du antingen tycka att alla andra är idioter eller undra livet ut varför just du ska ha fel. Dock blir det ofta komplikationer då de flesta inte förstår att vissa ser stolar och andra ser bord(ar) dock är det de i stol-kategorin som inte förstår att andra ser bord så det blir inte så mycket problem iallafall mer än ett irritationsmoment för de som ser bord, eftersom det är omöjligt att förklara existensen av bord för en som bara ser stolar. Jag har även liknat detta vid ett hus. Huset representerar vår uppfattning om precis allt och alla. Alla står på varsin sida av huset och det enda vi ser är just vår sida. Vår föreställning är att huset natuligtvis ser likadant ut runt om, man har ju sett ett hus, man vet hur ett hus ser ut, man kan föreställa sig hur de andra sidorna ser ut utifrån sin egen sida. Problemet är dock att det faktiskt inte går. Vi ser endast vår sida och inget mer och all uppfattning om de andra sidorna är bara varianter av ens egna sida och har egentligen ingenting alls med de andra sidorna att göra. I detta stadiet kommer kommunikation in. Vissa vill väldigt gärna veta mer om de andra sidorna medan andra är helt på det självklara med att just de och ingen annan vet hur alla sidor ser ut. Detta för att de ser sin egen sida och utgår i från att alla andra sidor ser ut exakt som deras så när andra berättar om sin sida vilket inte alls verkar stämma överens med den sida man själv tittar på utgår man helt sonika ifrån att den andra personen är dum i huvudet och kan inte titta på sin sida korrekt. Andra förstår det faktum att sidorna ser olika ut men tror sig kunna billda en uppfattning om hur de ser ut eftersom de ändå tittar på en sida av huset. Så även om inte färgen är korrekt så kanske texturen, fönstren, höjd och bredd kan vara lika, eller omgivningen, omgivningen måste ju ändå vara likadan. Problem igen, det är den inte. Det är dock svårt att  bestämma sig för om det är de arroganta som tror sig se husets "sanna" vägg eller de naiva som tror sig förstå sig på de andra väggarna som är de som är mest irriterande. I mitt fall pendlar detta beroende på ämne. Oftast den förra kategorin enligt mig själv får jag ändå erkänna eftersom de gör det så lätt för sig, egentligen är det avundsjuka eftersom även jag vill ha det lätt för mig och inte ligga vaken på nätterna och plåga mig själv för den naiva idiot jag är. Iallafall. Jag bevittnade ett exempel på detta som inte tydligare kan illustrera hur detta faktiskt är sant. Och än värre, hur lite vi är medvetna om det. Man säger att grunden i allt är kommunikation med grunden i kommunikation är att det egentligen sker endast hos en själv för vi lyssnar egentligen aldrig på vad någon annan har att säga utifrån dens perspektiv utan hör allt utifrån förutsättningen att vi bägge står och tittar på samma vägg.

Jag ska komma till saken.

En tant kom och frågade om det inte jobbade något mannfolk  i affären idag. Jag frågade varför hon ville veta det och svalde den omedelbara irritationen eftersom 1. det var en tant 2. hon kan ha refererat till chefen i egenskap av chef och endast sagt manfolk eftersom han är en han. Men hon hade köpt en flaska med barnsäker kork i affären som hon inte kunde få loss, så hon ville ha tag på ett manfolk...(en annan diskussion vid ett annat tillfälle, du kommer att bli en råbarkad feminist om du vågar fortsätta läsa min blogg) Det var ändå en tant, och tider förändras så hon kanske är uppfostrad med att det hon inte kan företa sig kan ingen annan kvinna heller företa sig och även om hon är 80 år och inte kan göra något så kan inte heller någon annan kvinna, oavsett ålder göra detta. Tanten var ju som sagt 80 bast så jag tänkte att en diskussion kring hennes fråga inte var särskilt nödvändigt men att det heller inte var särskilt nödvändigt för mig att ringa efter chefen för att säga att hon vill att ett manfolk ska hjälpa henne med korken. (Hade blivit intressant dock vad som hade hänt om jag gjort det) Så jag tog flaskan och försökte, det var ju som sagt en barnsäker kork så det var lite trixit men under tiden så började an annan tant diskutera detta med tant nummer 1. I mina öron hörde jag en diskussion angående denna flaskkork, att den var barnsäker och det är svårt men om man trycker ner och sen vrider på flaskan så kan man få upp den själv. Tant nummer 2 sa att hon också brukade ha problem med sådana korkar men att hon nu har klurat ut hur man ska göra. När jag väl hade fått upp korken tackade tant 1 för för att jag lyckades (men minen, oj, fick DU loss den, hör väll också till den andra diskussionen) och tant 2 sa nått i stil med att man kan ju alltid fråga grannen om hjälp om inget annat fungerar.

Egentligen var inte denna historien så intressant förren tant nummer 1 kom tillbaka. Man vill ju göra sitt jobb bra så jag hälsar och pratar med alla jag känner igen och när tant nr 1 kom tillbaka så pratade jag om korken och vilket tur att jag fick upp den och så. Tant nummer 1 verkade dock väldigt irriterad och svarade det hela med "ja, det var ju bra med hörde du hon där, det var ju inte någon hejd på hennes tips och förslag, jag visste inte vad jag skulle göra men jag tänkte att jag orkar inte stå och tjafsa om det här" (obs! fri översättning för norska till svenska)

Vilket gjorde att jag hajjade till. På min vägg så såg jag två tanter som samtalade om hur man skulle lösa vardagliga problem som uppstår när man lever själv och inte kanske klarar allt lika bra som förr, på tant nummer 2's v'ägg antar jag att hon såg en tant som ville ha hjälp men tant nummer 1 såg tydligen bara en tjatande kärring som inte ville lämna henne ifred. Jag kunde inte riktigt stoppa mig själv så jag svarade att det är svårt när man vill hjälpa till.

Och jag undrar. Om vi inte ens kan prata med varandra utan att få helt olika uppfattningar om vad som var det centrala i konversationen och dessutom inte bry oss det minsta om vad den andra parten i konversationen faktiskt ville ha sagt, är det då konstigt att det finn så mycket "jag förstår bara inte hur det kan vara så". Vilket leder oss in på alfons åberg kategorin av folk, som jag tycker mycket om, fast istället för "jag ska bara" så är det "det är bara" och handlar alltid om andra människor och alltid om det som AÅ- personen själv har lätt för.

För att sammanfatta så kan man ändå inte gå omkring och hlea tiden påminna sig själv om att man inte har en aning om hur andra sidor av huset ser ut och alltid vara medveten om att ingen sida är den "rätta" sidan. Det leder bara till fruktansvärd frustration. För det enklaste att göra är ändå kommer över till min sida av huset och titta på min vägg, för den är ändå väldigt trevlig.

Medias roll

Media måste alltid gå emot den allmäna opinionen och aldrig vara politiskt korrekt, inom samhällets politiska ram.

Disney



En låt som jag altid har nynnat på men inte haft en aning om vart den kom ifrån. Har vid olika tillfällen frågat om någon vetat vilken sång det varit med alla har ställt sig lika frågande som jag. Dock snubblade jag över den för några år sedan då jag letade efter sånger från kända disney filmer.

Jag var grymt besviken på DIsney då jag upptäckte att de flesta (om inte alla) av deras "sagor" är sagor, berättelser och myter som har funnits sedan länge i världens alla hörn. Vilket gjorde att jag inte alls tyckte om Disney och såg med skepsis på allt de "skapade". Men, man kan tänka på det på ett annat sätt. Man kan se det som positivt att Disney ändå tar fram och gör gamla berättelser, sagor och myter populära igen och ibland även gör dom bättre. Sedan kan man kritisera sättet de gjort det på, att det som oftast inte alls finns någon referens till vartifån deras ideér kommer, för som sagt, oftast är de inte deras egna. Jag tycker iallafall om Disney, inte allt de slafsar ur sig men en stor del. Dessutom så tillhör jag generationen då Disney är en stor del av ens barndom. Jag kommer ihåg att den årliga Disneyfilmen var något stort och den måste bara ses och jag var så avundsjuk på alla mina kompisar som hade en massa disneyfilmer. Tillslut fick vi dock två, Skönheten och Odjuret och Peter Pan. Peter Pan var egentligen en hyrfilm som vi fick antagligen för att vi sprang där hela tiden och hyrde filmer och antagligen för att mamma och pappas affär låg precis bredvid. Idag är det en begravningsbyrå. Vilket även symboliskt är vad som hände med bygden.

Suck

Egentligen så vill jag uppdatera bloggen precis hela tiden med det som jag tycker är viktigt men jag orkar bara inte följa med nyheterna och dylikt för att bli upprörd över sådant som jag tycker är viktigt.

Det som jag tänker på mest är min hemlängtan. Och ja, jag är mycket sentimental just nu. Jag längtar hem till mitt hem, inte så mycket för att jag inte är där just nu utan mer för att det inte existerar längre. Dock är inte det så dramatiskt som det låter. Det är bara det att många flyttar därifrån och det finns liksom inte så mycket mer att plugga och det finns egentligen inte så mycket annat att göra än att flytta. Men även om jag ändå är den som gör det mest drastiska och åker till USA så vill jag iallafall mest hem. Men det går ju som sagt inte. Det är inte heller så att jag tror att jag på något sätt inte kommer att se mina vänner igen, det vet jag att jag kommer göra. Men "hemma" finns inte mer och jag måste få mig ett nytt "hemma" som jag har lyckats skjuta fram ett halvår men jag kommer ändå bli tvungen att göra det. Jag kan ju inte lika gärna bo hemma hos mamma och pappa igen. Men jag vill inte ha ett nytt "hemma", jag trivdes alldeles utmärkt med det jag hade.

Så, tills jag inte är så upptagen med att ha hemlängtan så kommer det nog inte att uppdateras så mycket här.

"Allt var minsann bättre förr"

Gamla människor har ett speciellt sätt att röra sig. Inte bara sakta utan med en eftertanke vid varje rörelse. Jag kan tänka på det ibland, när man går förbi en tant i rullator, själv går man i vanlig takt och det tar inte lång tid förren den vita kalufsen försvinner i horisonten och jag tänker att det måste vara fruktansvärt frustrerande att gå sådär sakta. Som när tåg glider in på perrongen och de hundra metrarna som är kvar verkar ta dubbelt så lång tid som hela resan på fyra timmar. Som om sträckan genom Sverige egentligen bara tog tio minuter och att komma in på perrongen tar tre timmar och femtio minuter. Så tror jag det är att vara panchis, man ser målet så länge men tar tar sådan tid att komma dit. Det jobbiga är dock att minnet vacklar vid äldre dar och som man säger att det man inte har i huvudet har man i benen. Jag kommer att vara på väg ut genom dörren i flera dagar. Men det var inte riktigt det jag tänkte på. Det var genomtänktheten. Som när en äldre person böjer sig ner för att plocka upp något. Det kan vara skräp, en guldring eller något odefinerbart, allt planeras noga. Först ställs positionen in så att föremålet ifråga hamnar precis där handen kommer att sättas ner, benen ställs brett isär för bästa böjmöjligheter och ena handen drar upp ena byxbenet och används sedan som stöd när den andra handen är påväg ner. Blicken är hela tiden fäst vid föremålet, inte för att handen kan justeras om det träffar fel utan för att mer bekräfta att positionen är den korrekta och att handen kommer att hamna på föremålet, eller bredvid kan också fungera med vid den ultimata positionen hamnar handen rätt på. När handen gripit tag om föremålet påbörjas vägen upp igen. Den är lika noga genomtänkt som vägen ner. Handen som fungerade som stöd på knät lyfter sedan upp hela kroppen och handen med föremålet följer liksom bara med, all fokusering ligger på att räta upp sig från den böjda positionen. När detta sedan är gjort förs föremålet mot ansiktet för en nrämare titt och operationen kan anses som lyckad.

Vad har då detta med mig att göra? Igår fick jag uppleva hur detta var. Att vara tvungen att planera varje rörelse noga och inte vara riktigt säker på om jag verkligen ska gå dit som jag tänkt eftersom vägen tillbaka kommer att vara så mycket längre. Dock hoppas jag att min upplevelse var mycket mer smärtsam än vad det är att vara pensionär. Om nte så vet jag inte om ättestupan kan vara något för mig.

8 sätt att tillaga köttfärs

1. Köttbullar
2. Järpar
3. Hamburgare
4. Wallenberg
5. Biff à la Lindström
6. Pannbiff
7.Frikadeller
8. Köttfärslimpa

Same shit but different name. Dock är det först när båset är tomt som kon saknas.

Ring klocka ring...

I Oslo så behöver man ingen väckarklocka på söndagar för då ska man upp klockan tio för att gå på mässa. Och tro inte att du kan säga nej. Klockan tio börjar kyrkklockarna på domkyrkan att ringa. Och ringa. Och ringa. Och ringa. Sen när du tänker, nu är de väll ändå färdiga. Och ringa. I tio minuter ringer de jävla klockorna. I tio minuter. Och man går upp. Men tro inte att jag tänker gå på någon mässa, inte en chans... då börjar en annan kyrka ringa lite längre ifrån och håller också på i minst tio minuter. Vilket gör att domkyrkan känner att, nä, nu, nu måste jag minsann visa att jag finns jag oxå, ifall någon nu skulle ha glömt bort all ringning för en halvtimme sedan. Så då börjar den igen. Nu är det dags, nu ska alla vara i kyrkan. Nu ska vill låtsas att Oslo fortfarande är i tidsperioden artonhundratalet då ingen hade väckarklocka och ingen vågade göra annat än att visa upp sig i kyrkan varje söndag och nicka inför prästen. Jag förstår att det är en synd att sova längre en fem sex timmar per natt. Affärer på över hundra kvadratmeter får fint stänga på söndagar, Gud vilade på vilodagen och då måste vi oxå göra det. För vi är norrmän och behöver inte göra som någon annan överhuvudtaget. Inte för att jag är så mycket för kommersialism i den aspekten. Gör mig ingenting alls att även näringsidkare får en dag ledigt. Men då känns det ju väldigt onödigt att domkyrkan ska jaga upp alla vid tio, haha, där trodde ni att ni fick en vilodag, inte en chans. Det är som att ge bort godis och sen ta tillbaka det precis innan ätdags.

Senaste nytt ...

Senaste nytt från mitt spännande liv. Som jag dessutom bara måste dokumentera i bloggen för att ytterligare bekräfta att jag inte något som helst att göra....

Öppnade paketet med Twinings collection, en väldigt smart sak för sådana som mig som egentligen aldrig kan välja. Om jag inte kan välja i affären kan jag köpa ett paket med flera sorter så kan jag ha svårt att välja hemma sen istället. Mycket bra. Som sagt ska paketet innehålla fem små paket med fem paket te-påsar, därav det klashiga namnet 5x5.. men hör och häpna. Paketet innehöll bara fyra paket, "apple, cinnamon och raisin" var spålöst försvunnen. Paketet var inte öppnat eller så, så det måste ha blivit fel i fabriken. Så spännande, så spännande.


 



Se så mycket plats det är över! (det fattas dock två te-påsar som jag använt)

Solo Smoothie



Fast den snutten som de har som presenterar program är mycket roligare...
-Solo smoothie.... smooooth, ble jeg roden eller?
Ett hallon som frågar om han rodnade, hehe :)
Men reklamen är skoj den med :)

Mångkultur, nej tack?



Titta vad jag hittade på bussen i Karlstad. Trevligt, ush....
__________________________________________________________________________________

Även om jag håller med Ingeborg så rev jag dock inte ner dom. Trots allt så tror jag på yttrandefrihet och om bara de som tyckar lika som mig får yttra sig så är det inte mycket frihet. Dock måste jag hålla med Betner återigen, yttrandefriheten måste gälla alla även de som inte vill ha någon. De vill inte ha mångkultur men om jag inte vill kännas vid deras kultur är jag egentligen inte så mycket bättre än dom. Det är klart att man kan hoppas på att diskussion och öppenhet kan få anhängare att kanske tänka om. Men problemet ligger nog i att de inte tänkt så mycket från första början, då är det svårt att tänka om. Jag är övertygad om att främlingsfientlighet inte har någonting alls att göra med främlingar egentligen utan mer med det egna. Om man är rädd för det som man inte känner till kan man inte vara särskilt trygg med det man vet om. Eller så är man bara riktigt, riktigt dum och tror att det man själv gör inte påverkar någon annan överhuvudtaget. Yttrandefirheten måste vara det yttersta. Dock finns det alltid respekt. Jag kan tycka att det är ganska repsektlöst överhuvudtaget att ha åsikter som är förknippade med dessa affisher. Sen kan man argumentera att värnandet om Sverige och svensk kultur har lite med främlingfientlighet att göra. Men om man säger sig inte vilja ha att göra med någon annan kultur än svensk så har man ändå fångat kärnan i det som är främlingsfientlighet. Dessutom så är man dåligt påläst om vad som är kultur. Vilket iochförsig gör detta till skolans fel. Jag ska ta mig en titt på dessa sidor som affisherna gör reklam för och luska på vad de egentligen menar och hur pålästa de egentligen är. För det mesta räcker det med en synonymordbok för att genomskåda deras bluff.

I've been blessed

Jag är för ärlighet och försöker vara ärlig precis hela tiden och om jag råkar säga något som inte visade sig vara 100% sant plågar det med oerhört. Om jag för exempel skulle säga att jag har 24 glas när det visar sig att jag bara har tolv skulle jag ligga uppe halva natten och tänka på vilken lögnare jag är och tycka att jag är världens hemskaste människa och undra varför jag ljuger på det viset. Men ärligt talat så var det ju ändå bara en felsägning och det borde ju inte ligga till grund för att aldrig lita på mig och alltid vara misstänksam till vad jag säger, eller?

Men i förrgår så ljög jag och om jag trodde på Gud så skulle det vara en av de värsta lögnerna dessutom. Men det gör jag inte så  det är väll mer en kul historia.

Jag jobbar som bekant i en mataffär i Norge och att sitta i kassan är en upplevelse, inte bara för att Norge är kvar i ett samhälle där du som arbetare ska tjäna dina kunder och sen håll käften utan för att man får träffa folk. Folk är ju som bekant ett favoritämne. En äldre herre med dålig hållning och vitt hår la upp en banan och en juice på bandet. Bananen var halvöppen och jag sa att han bara kunde springa och hämte en ny, väldigt många kunder är väldigt kinkiga med kvaliten på deras frukt, helst ska den inte vara mogen överhuvudtaget och om den är det så räknas den som rutten. Men gubben insisterade på att jag slog in fullt pris och han ville så gärna köpa den bananen så att affären skulle få mindre svinn. Vilket jag tyckte var godhjärtat så jag slängde med en påse, de flesta fuskar till sig en påse iallafall. Än så länge egentligen inget märkvärdigt men så plötsligt....
-Bless you, have you heard about jesus? He's the greatest guy, He died on the cross for you! Are you baptised, are you baptised in holy water?
Han sträckte upp händerna och pekade på mig. Tydligen så skulle jag svara. Naturligtvis var det kö, som det är alltid är när jag sitter i kassan. Så även om jag inte är den som backar ur en diskussion så kände jag att det inte var läge att vara ärlig här så jag svarade ja
-By a MAN or by a WOMAN?
Varenda ben i min kropp ville svara att jag inte är döpt överhuvudtaget men om jag vore det så skulle jag vara stolt ifall det var en kvinna som döpt mig, bara för att. Men återigen, det var nog inte läge för en teologisk diskussion. Så jag svarade snällt... by a man

Tekniskt sett så är ju detta att ljuga och i en religiös värld den värsta av lögner. Men nöden kräver ingen lag och om jag varit ärlig så vet man inte vad som hade hänt. Han såg ju ändå ut lite som Jesus själv.


This is where I'm going :)


Krise i Norge!!!

Ohno... what to do, what to do....

En halv miljon människor i Oslo befaras att gå en grymt öde till mötes då dagens behov inte kommer att kunna säkerställas. En lastbil med dagens Coca Cola ranson välte utanför Tusenfryd i förmiddags och en kris är att vänta. Inte så mycket för glassplitter över vägen eller svår framkomlighet för bilarna utan för de tusentals liter med Cola som nu inte kan räddas. Tyvärr kan inte tillräcklig med Cola fraktas in i landet förren det är försent. En norrman kräver sin Cola. Till skillnad från övriga homo sapiens består 65% av blodet hos norrmän (likt sina fränder i USA) av Coca Cola. Det är ett allvarligt problem och orsaken till omkullvältandet tros vara Mette-Marit. Inte för att hon är en så trolig kandidat utan mer för att hon är den enda noska personen svenskarna känner till. Förutom björn däli men honom tycker dom ju om.

Att en lastbil välte hände dock på riktigt...

p.s

Vill bara påminna om att jag tror att Barack Obama kommer att bli USA:s nästa president. Borde ha skrivit om att jag var helt övertygad om att han skulle vinna över Clinton (Kvinnans revolution efterföljs av ALLA andra revolutioner) men det är ju lite försent nu. Men bara för att göra en digital anteckning. Barack Obama kommer även att bli president. Om inte annat för att de inte vågar annat, de vågar nog inte sätta en till republikan på posten, en till gammal vit gubbe som bara irriterar resten av världen med sitt kristna religiösa tjafs. Och för att visa sin moderna goda vilja är nog en svart president att välkomna. Även Amerikanarna är trötta på den politiska linje som övriga världen har varit trött på sen vi skickade dit psykiskt ostabila, fattiga och andra som vi inte ville ha kvar i Europa.

...

Det finns inga lyckliga slut bara en evig verklighet


(før smørigt?...)

RSS 2.0