Gammal tanke 2
Hittade ett par papper till med en gammal tanke.
I grund och botten tycker jag att man ska leva i det samhälle man önskar sig. Jag tycker att alla och envar förtjänar att leva i det samhälle man förespråkar som bäst.
"Men, döh, det är ju såklart, åh, vad dum du är. Det fattar du väll att alla vill."
- Kanske det. Men du inser inte det genialiska i detta tankesätt. Låt oss för exempel, för enkelhetens skull, säga att du tycker att 60- talet var en oerhört magisk period. Låt oss säga att om du hade fått bestämma hade du fått vara ung på 60- talet och varit hippie och kämpat för allt du anser vara rätt.
Nu vill jag inte säga att det är något fel på att tycka att 60- talet eller någon annan tidsperiod verkar bättre och roligare än den här. Förmågan att drömma sig bort och önska att man var någonannanstans är något positivt som inte ska föraktas. Men det är ett enkelt exempel för de flesta av oss vurmar om någon tid som vi själva inte lever i och som vi tycker oss säkert ha uppskattat bättre än denna. Men själva orsaken till att vi vurmar om vilken annan tid som helst förutom den tid vi själva lever i är för att vi kan välja, välja tid och framför allt välja vem vi ska vara. I nuläget kan vi inte lika gärna välja. Man är född där man är född, man har växt upp där man har växt upp, världen ser ut som den gör och även om man kan påverka samhället omkring sig så kan man inte framtvinga ett krig så att man har något att kämpa emot.
Så, ifall man vurmar om 60- talet vurmar man alldeles säkerligen om hippierörelsen och allt vad den stod för. Om man fick välja hade man varit med och kämpat för miljön och mot vietnamkriget. Man hade stått främst i ledet och skapat historia som torrbollarna på 2000- talet senare kommer att läsa om. Men det är enbart när man får välja. De som gjorde det, de som var unga på 60-talet och stod främst i ledet hade med all säkerhet egna drömmar om en svunnen tid de hellre hade levat i. Men den saken är orelevant. Det som är relevant är att om man verkligen hade varit ung på 60- talet finns det absolut ingenting som säger att man nödvändigtvis skulle ha varit den man vill att man skulle ha varit idag. Det kunde ha varit så illa att man varit vietnames istället. Och det tror jag inte att någon vill. För när man säger att man skulle ha velat leva på den och den tiden så menar man oftast att man skulle ha levat på ett visst självvalt sätt. Och jag vill återigen påpeka att det i sig inte är det som jag kommer klaga på, utan detta är mest ett exempel för att försöka illustrera vad det är jag kommer att påstå.
Kontentan är att man inte ska utgå att man får leva som den person man vill i det samhälle man önskar sig. Önskar man sig 60- talet samhälle finns risken att man hade fått vara vietnames. Precis som ifall man önskar sig ett samhälle där de som saknar arbete och hem får skylla sig själva ska man inte räkna med att man själv alltid har ett hem och ett arbete.
Det genialiska med resonemanget är dock att jag anser att man förtjänar att leva i det samhälle man önskar sig. Önskar man sig ett samhälle där de som har minst får ännu mindre borde man rätteligen bli ifråntagen allt man har så att man ingår i gruppen som har minst. I exemplet skulle man alltså utgå ifrån att man blir vietnames varenda gång man talar om att man vill vara ung på 60- talet. Är det någon som vill det?
Eftersom det är en fysiskt omöjlighet (så vitt vi vet) att transportera sig själv till 60- talet och leva där så förblir drömmen om att få vara en del av hippierörelsen på 60- talet blott en dröm. Och den ska man inte bli ifråntagen. Det är fördelen med drömmar, man har rätt att få vara precis vem man vill, när man vill och hur man vill.
Det är nutiden jag vill åt. Det är utsagor om nutidens samhälle som jag vill skapa lite eftertanke kring.
Alltså,
Om du anser att krig är en nödvändighet,
förtjänar du att leva i krigets centrum.
Anser du att abort borde förbjudas,
förtjänar du att bli gravid efter en våldtäkt.
Tycker du att arbete inte är en valfrihet utan ett tvång,
förtjänar du att tvingas jobba med något du hatar.
Är pigbidrag något du vill se realiseras,
ska du också arbeta som piga.
Försvarar du prostitution som ett samhällets nödvändighet,
förtjänar du att leva som hora och allt vad det innebär.
Kontentan är att den som anser sig sitt på den höga moralens häst och diktera villkoren för alla andra borde sparkas av och tvingas leva med de egna dikterade villkoren.
I grund och botten tycker jag att man ska leva i det samhälle man önskar sig. Jag tycker att alla och envar förtjänar att leva i det samhälle man förespråkar som bäst.
"Men, döh, det är ju såklart, åh, vad dum du är. Det fattar du väll att alla vill."
- Kanske det. Men du inser inte det genialiska i detta tankesätt. Låt oss för exempel, för enkelhetens skull, säga att du tycker att 60- talet var en oerhört magisk period. Låt oss säga att om du hade fått bestämma hade du fått vara ung på 60- talet och varit hippie och kämpat för allt du anser vara rätt.
Nu vill jag inte säga att det är något fel på att tycka att 60- talet eller någon annan tidsperiod verkar bättre och roligare än den här. Förmågan att drömma sig bort och önska att man var någonannanstans är något positivt som inte ska föraktas. Men det är ett enkelt exempel för de flesta av oss vurmar om någon tid som vi själva inte lever i och som vi tycker oss säkert ha uppskattat bättre än denna. Men själva orsaken till att vi vurmar om vilken annan tid som helst förutom den tid vi själva lever i är för att vi kan välja, välja tid och framför allt välja vem vi ska vara. I nuläget kan vi inte lika gärna välja. Man är född där man är född, man har växt upp där man har växt upp, världen ser ut som den gör och även om man kan påverka samhället omkring sig så kan man inte framtvinga ett krig så att man har något att kämpa emot.
Så, ifall man vurmar om 60- talet vurmar man alldeles säkerligen om hippierörelsen och allt vad den stod för. Om man fick välja hade man varit med och kämpat för miljön och mot vietnamkriget. Man hade stått främst i ledet och skapat historia som torrbollarna på 2000- talet senare kommer att läsa om. Men det är enbart när man får välja. De som gjorde det, de som var unga på 60-talet och stod främst i ledet hade med all säkerhet egna drömmar om en svunnen tid de hellre hade levat i. Men den saken är orelevant. Det som är relevant är att om man verkligen hade varit ung på 60- talet finns det absolut ingenting som säger att man nödvändigtvis skulle ha varit den man vill att man skulle ha varit idag. Det kunde ha varit så illa att man varit vietnames istället. Och det tror jag inte att någon vill. För när man säger att man skulle ha velat leva på den och den tiden så menar man oftast att man skulle ha levat på ett visst självvalt sätt. Och jag vill återigen påpeka att det i sig inte är det som jag kommer klaga på, utan detta är mest ett exempel för att försöka illustrera vad det är jag kommer att påstå.
Kontentan är att man inte ska utgå att man får leva som den person man vill i det samhälle man önskar sig. Önskar man sig 60- talet samhälle finns risken att man hade fått vara vietnames. Precis som ifall man önskar sig ett samhälle där de som saknar arbete och hem får skylla sig själva ska man inte räkna med att man själv alltid har ett hem och ett arbete.
Det genialiska med resonemanget är dock att jag anser att man förtjänar att leva i det samhälle man önskar sig. Önskar man sig ett samhälle där de som har minst får ännu mindre borde man rätteligen bli ifråntagen allt man har så att man ingår i gruppen som har minst. I exemplet skulle man alltså utgå ifrån att man blir vietnames varenda gång man talar om att man vill vara ung på 60- talet. Är det någon som vill det?
Eftersom det är en fysiskt omöjlighet (så vitt vi vet) att transportera sig själv till 60- talet och leva där så förblir drömmen om att få vara en del av hippierörelsen på 60- talet blott en dröm. Och den ska man inte bli ifråntagen. Det är fördelen med drömmar, man har rätt att få vara precis vem man vill, när man vill och hur man vill.
Det är nutiden jag vill åt. Det är utsagor om nutidens samhälle som jag vill skapa lite eftertanke kring.
Alltså,
Om du anser att krig är en nödvändighet,
förtjänar du att leva i krigets centrum.
Anser du att abort borde förbjudas,
förtjänar du att bli gravid efter en våldtäkt.
Tycker du att arbete inte är en valfrihet utan ett tvång,
förtjänar du att tvingas jobba med något du hatar.
Är pigbidrag något du vill se realiseras,
ska du också arbeta som piga.
Försvarar du prostitution som ett samhällets nödvändighet,
förtjänar du att leva som hora och allt vad det innebär.
Kontentan är att den som anser sig sitt på den höga moralens häst och diktera villkoren för alla andra borde sparkas av och tvingas leva med de egna dikterade villkoren.
Kommentarer
Trackback
