It´s all about the timing
Jag tänkte på det här med att när man har fått nog av något så tänker man att "nästa gång, då jävlar". Och man vet att nästa gång då kommer droppen, för man vet att det är alltid så det blir och nu får det vara nog. Man har bestämt sig. Man vet exakt vad man ska göra. Man är nöjd. För man har kommit på, kommit underfund med hur man ska få bukt med problemet. Man ska säga till en gång för alla. Nästa gång ska det ske.
Och så händer det inte.
När man är på badhus händer alltid två saker. Och då menar jag två saker som alltid finns där. ALLTID. För det första så är man osynlig, de andra simmarna verkar inte ha tagit någon som helst notis om att man existerar simmar helt sonika i sin egen takt och stirrar innehållslöst rakt ut i tomma intet för att undvika kontakt. För de vet ju inte att man är där. Onej, det ska dom alltid vara noga med. För det andra så spelas alltid titanic- låten på badhus. Vilket badhus du än är på i hela Sveriga så spelas titanic- låten. Jag garanterar. Det händer ALLTID. Dessa två saker är skrivna i sten. Nä, de är gjutna i sten. Så säkert är det. Varje gång har jag reflekterat över dessa faktum och tänkt. Någon gång måste jag skriva om det här. Det är kul att det alltid är såhär. ALLTID.
Och idag hände inget av det.
Typiskt.
Tanten tittade bak och log, lite ursäktade för att hon simmade så sakta. Fast jag vågade inte simma om, för jag simmar inte fort och det slutar alltid med att jag sparkar till någon varje gång jag försöker (ALLTID) så jag låter helst bli. Men det kändes bra att hon visste om att jag fanns där. Och titanic- låten. Nä, det var Linda Bentzing för hela slanten. "jag kan klara mig själva, kan gå ut varje kväll, komma hem när jag vill, hmhmmmm, utan dig tätt intill". Inte riktigt samma feeling som när titanic- låten strömmar ut genom hötalarna och man ser dicaprio framför sig och man vet att man är i en bassäng. Nu ska det visst vara "jag ljuger så bra hahaha... hmmhmhm". Och man känner för att liksom gå på disco istället, inte skvätta omkring med gamla tanter som inte skulle öka takten om det så brann.
Men jag tänkte på en annan sak. Brandlarmet på badhus. Tydligen en stor röd lampa av något sirenliknande slag. Känns som om det blir fart om det sätter igång. Lyser säkert. Och låter säkert. Som en minibrandbil fint uppsat på väggen, redo att låta som bara fa-an om en liten rökstrimma letar sig fram.
Men på ett badhus?
Det brinner. Och alla befinner sig i vatten. Vill man då att dessa halvnakna och blöta människorna ska upp och i panik springa omkring på det blöta golvet som man ALDRIG ska springa på.
Känns Det Kanske Inte Lite Bättre Att Vara Kvar i Vattnet?
Och så händer det inte.
När man är på badhus händer alltid två saker. Och då menar jag två saker som alltid finns där. ALLTID. För det första så är man osynlig, de andra simmarna verkar inte ha tagit någon som helst notis om att man existerar simmar helt sonika i sin egen takt och stirrar innehållslöst rakt ut i tomma intet för att undvika kontakt. För de vet ju inte att man är där. Onej, det ska dom alltid vara noga med. För det andra så spelas alltid titanic- låten på badhus. Vilket badhus du än är på i hela Sveriga så spelas titanic- låten. Jag garanterar. Det händer ALLTID. Dessa två saker är skrivna i sten. Nä, de är gjutna i sten. Så säkert är det. Varje gång har jag reflekterat över dessa faktum och tänkt. Någon gång måste jag skriva om det här. Det är kul att det alltid är såhär. ALLTID.
Och idag hände inget av det.
Typiskt.
Tanten tittade bak och log, lite ursäktade för att hon simmade så sakta. Fast jag vågade inte simma om, för jag simmar inte fort och det slutar alltid med att jag sparkar till någon varje gång jag försöker (ALLTID) så jag låter helst bli. Men det kändes bra att hon visste om att jag fanns där. Och titanic- låten. Nä, det var Linda Bentzing för hela slanten. "jag kan klara mig själva, kan gå ut varje kväll, komma hem när jag vill, hmhmmmm, utan dig tätt intill". Inte riktigt samma feeling som när titanic- låten strömmar ut genom hötalarna och man ser dicaprio framför sig och man vet att man är i en bassäng. Nu ska det visst vara "jag ljuger så bra hahaha... hmmhmhm". Och man känner för att liksom gå på disco istället, inte skvätta omkring med gamla tanter som inte skulle öka takten om det så brann.
Men jag tänkte på en annan sak. Brandlarmet på badhus. Tydligen en stor röd lampa av något sirenliknande slag. Känns som om det blir fart om det sätter igång. Lyser säkert. Och låter säkert. Som en minibrandbil fint uppsat på väggen, redo att låta som bara fa-an om en liten rökstrimma letar sig fram.
Men på ett badhus?
Det brinner. Och alla befinner sig i vatten. Vill man då att dessa halvnakna och blöta människorna ska upp och i panik springa omkring på det blöta golvet som man ALDRIG ska springa på.
Känns Det Kanske Inte Lite Bättre Att Vara Kvar i Vattnet?
Kommentarer
Trackback
