"Jag har närt en kommunist vid min barm"

Barack Obama har tydligen haft samtal med Britiska premiärministern Gordon Brown och presidentkandidaten säger att det har vairt ett givande samtal rörande ämnen som en stat ensamt inte kan ansvara för som miljö och krig i Irak och Afghanistan. Undrar om McCain har haft sådana här samtal och jag undrar om USA vågar annat än att välja den man som redan nu jobbar på det transatlantiska samarbetet. Det kan ju vara så att även McCain har ett sådant här besök inplanerat men det har bara inte kommit så långt ännu, det kan ju vara en del av bägge partners kampanjer. Men något inom mig säger att Barack Obama kommer att vinna, de amerikanarna som är insatta i hur resten av västvärlden styrs borde förstå att en till vit, gammal kristen gubbe nog inte kommer att bättra på relationerna utan USA måste visa på någon slags utveckling och resten får väll knappt rösta...

På tal om politik.

Har en bok jag lånat av en vän som jag traglar med, Humanitär Imperialism (Jean Bricmont) och ska tydligen vara en av min väns stora inspirationskällor. Ärligt talat så hänger jag knappt med på all fakta (finns det verkligen någon som gör det, på riktigt utan att ha en massa referenslitteratur framför sig eller en tidslinje) och ärligt talat så tycker jag han är ganska arrogant. Inte arrogant för att han har med en massa fakta jag har svårt att plassera i relation till varandra utan arrogant i den bemärkelsen att han är elitistisk. Han har på förhand bestämt att den som läser boken har åsikter som han kämpar emot och han verkar bättre påläst om hur de andra i de korkade lägren tycker än kritiskt granskning av sina egna åsikter. Han börjar med att utse sig själv till den sanna vänsterns försvarare och går sedan igenom historien punkt för punkt för att bevisa hur vänstern egentligen inte gör något annat än att utnyttjar sina egna syften och den ädla moral som finns bland de äkta vänsteranhängarna är för länge sedan bortglömd. För det första påstår han att det går att uppnå ett tillstånd där hyckleriet är obefintligt och för det andra att det faktiskt existerar människor där detta är sant (han själv). Det irriterar mig fruktansvärt att jag inte kan hela krigshistorien från eh, ja... tills nu men jag förstår hans poäng. Hans poäng är att ingen har rätt utan alla är olika, sedan kan man tycka att vissa saker kanske verkar bättre än andra men det är inte upp till andra att "förbättra" andras situation utan att ens bli tillfrågad. Det är egentligen basic mänsklig kommunikation och samspel fast istället för Eva och Peter heter dom USA och Kuba och beter sig egentligen väldigt mycket mer barnsligt, och det antagligen för att de inte har något regelsystem att uprättahålla sig efter. Människor är som hundar (darav titeln människans bästa vän) och utan regler och förhållningsät löper de amok, stater består av människor och politiska böcker skulle nästan kunna var Harlequin romaner om inte alla fina ord och landnamn fanns med, så stater beter sig som människor och eftersom maktens korridorer mestadels består av medelålders män så kan man förvänta sig att politiska maktrum är ungefär som ett sällskapsrum fyllt med gubbar. Nu blev det en genusdiskussion av det hela, vilket inte var meningen så jag slutar där.

I vilket fall så tycker jag att Jean Bricmont har skapat en ton i boken som gör att den som läser den och håller med honom får en attityd som fokuserar sig på att alla andra har fel snarare än att hon har rätt. Nu hade ju ingen rätt iofs men det är en annan lång diskussion som slutar med "jag är hellre överens än rätt" men den sparar jag också till en annan gång. Det är lätt att höja sig själv och sina åsikter till skyarna om man utgår ifrån att man vet vad alla andra tycker och förhåller sig till saker. Det vanliga resonemanget är "jag har förstått hur allting förhåller sig medan alla andra bara sväljer det media berättar för dom". När det gäller politik vill jag dock påstå att den som skriver litteraturen är även den som har makten i media, dessutom så ägs både bokförlag och tidningar av samma personer så ingenting som inte kan skrivas i tidningarna kommer antagligen inte heller att publiceras på något större förlag. Bricmont kanske är den äkta vänsterns försvarare men jag tycker det verkar som om han har bestämt sig på förhand att det är ingen som förstår vad han menar iallafall, så varför egentligen publicera en bok när han inte vill ha anhängare?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0