Det jag sa hörde du fel och det jag hörde sa du fel

Det är intressant hur vi uppfattar saker. Visst vet vi att vi uppfattar saker olika, men om man tänker på det så är det ganska fantastiskt ändå att samhället faktiskt existerar med tanke på att där den ena ser en stol ser den andra ett bord. Vår överlevnad baserar sig dock på att om tillräckligt många ser en stol så blir det, det gällande och tillhör du dem som ser ett bord får du antingen tycka att alla andra är idioter eller undra livet ut varför just du ska ha fel. Dock blir det ofta komplikationer då de flesta inte förstår att vissa ser stolar och andra ser bord(ar) dock är det de i stol-kategorin som inte förstår att andra ser bord så det blir inte så mycket problem iallafall mer än ett irritationsmoment för de som ser bord, eftersom det är omöjligt att förklara existensen av bord för en som bara ser stolar. Jag har även liknat detta vid ett hus. Huset representerar vår uppfattning om precis allt och alla. Alla står på varsin sida av huset och det enda vi ser är just vår sida. Vår föreställning är att huset natuligtvis ser likadant ut runt om, man har ju sett ett hus, man vet hur ett hus ser ut, man kan föreställa sig hur de andra sidorna ser ut utifrån sin egen sida. Problemet är dock att det faktiskt inte går. Vi ser endast vår sida och inget mer och all uppfattning om de andra sidorna är bara varianter av ens egna sida och har egentligen ingenting alls med de andra sidorna att göra. I detta stadiet kommer kommunikation in. Vissa vill väldigt gärna veta mer om de andra sidorna medan andra är helt på det självklara med att just de och ingen annan vet hur alla sidor ser ut. Detta för att de ser sin egen sida och utgår i från att alla andra sidor ser ut exakt som deras så när andra berättar om sin sida vilket inte alls verkar stämma överens med den sida man själv tittar på utgår man helt sonika ifrån att den andra personen är dum i huvudet och kan inte titta på sin sida korrekt. Andra förstår det faktum att sidorna ser olika ut men tror sig kunna billda en uppfattning om hur de ser ut eftersom de ändå tittar på en sida av huset. Så även om inte färgen är korrekt så kanske texturen, fönstren, höjd och bredd kan vara lika, eller omgivningen, omgivningen måste ju ändå vara likadan. Problem igen, det är den inte. Det är dock svårt att  bestämma sig för om det är de arroganta som tror sig se husets "sanna" vägg eller de naiva som tror sig förstå sig på de andra väggarna som är de som är mest irriterande. I mitt fall pendlar detta beroende på ämne. Oftast den förra kategorin enligt mig själv får jag ändå erkänna eftersom de gör det så lätt för sig, egentligen är det avundsjuka eftersom även jag vill ha det lätt för mig och inte ligga vaken på nätterna och plåga mig själv för den naiva idiot jag är. Iallafall. Jag bevittnade ett exempel på detta som inte tydligare kan illustrera hur detta faktiskt är sant. Och än värre, hur lite vi är medvetna om det. Man säger att grunden i allt är kommunikation med grunden i kommunikation är att det egentligen sker endast hos en själv för vi lyssnar egentligen aldrig på vad någon annan har att säga utifrån dens perspektiv utan hör allt utifrån förutsättningen att vi bägge står och tittar på samma vägg.

Jag ska komma till saken.

En tant kom och frågade om det inte jobbade något mannfolk  i affären idag. Jag frågade varför hon ville veta det och svalde den omedelbara irritationen eftersom 1. det var en tant 2. hon kan ha refererat till chefen i egenskap av chef och endast sagt manfolk eftersom han är en han. Men hon hade köpt en flaska med barnsäker kork i affären som hon inte kunde få loss, så hon ville ha tag på ett manfolk...(en annan diskussion vid ett annat tillfälle, du kommer att bli en råbarkad feminist om du vågar fortsätta läsa min blogg) Det var ändå en tant, och tider förändras så hon kanske är uppfostrad med att det hon inte kan företa sig kan ingen annan kvinna heller företa sig och även om hon är 80 år och inte kan göra något så kan inte heller någon annan kvinna, oavsett ålder göra detta. Tanten var ju som sagt 80 bast så jag tänkte att en diskussion kring hennes fråga inte var särskilt nödvändigt men att det heller inte var särskilt nödvändigt för mig att ringa efter chefen för att säga att hon vill att ett manfolk ska hjälpa henne med korken. (Hade blivit intressant dock vad som hade hänt om jag gjort det) Så jag tog flaskan och försökte, det var ju som sagt en barnsäker kork så det var lite trixit men under tiden så började an annan tant diskutera detta med tant nummer 1. I mina öron hörde jag en diskussion angående denna flaskkork, att den var barnsäker och det är svårt men om man trycker ner och sen vrider på flaskan så kan man få upp den själv. Tant nummer 2 sa att hon också brukade ha problem med sådana korkar men att hon nu har klurat ut hur man ska göra. När jag väl hade fått upp korken tackade tant 1 för för att jag lyckades (men minen, oj, fick DU loss den, hör väll också till den andra diskussionen) och tant 2 sa nått i stil med att man kan ju alltid fråga grannen om hjälp om inget annat fungerar.

Egentligen var inte denna historien så intressant förren tant nummer 1 kom tillbaka. Man vill ju göra sitt jobb bra så jag hälsar och pratar med alla jag känner igen och när tant nr 1 kom tillbaka så pratade jag om korken och vilket tur att jag fick upp den och så. Tant nummer 1 verkade dock väldigt irriterad och svarade det hela med "ja, det var ju bra med hörde du hon där, det var ju inte någon hejd på hennes tips och förslag, jag visste inte vad jag skulle göra men jag tänkte att jag orkar inte stå och tjafsa om det här" (obs! fri översättning för norska till svenska)

Vilket gjorde att jag hajjade till. På min vägg så såg jag två tanter som samtalade om hur man skulle lösa vardagliga problem som uppstår när man lever själv och inte kanske klarar allt lika bra som förr, på tant nummer 2's v'ägg antar jag att hon såg en tant som ville ha hjälp men tant nummer 1 såg tydligen bara en tjatande kärring som inte ville lämna henne ifred. Jag kunde inte riktigt stoppa mig själv så jag svarade att det är svårt när man vill hjälpa till.

Och jag undrar. Om vi inte ens kan prata med varandra utan att få helt olika uppfattningar om vad som var det centrala i konversationen och dessutom inte bry oss det minsta om vad den andra parten i konversationen faktiskt ville ha sagt, är det då konstigt att det finn så mycket "jag förstår bara inte hur det kan vara så". Vilket leder oss in på alfons åberg kategorin av folk, som jag tycker mycket om, fast istället för "jag ska bara" så är det "det är bara" och handlar alltid om andra människor och alltid om det som AÅ- personen själv har lätt för.

För att sammanfatta så kan man ändå inte gå omkring och hlea tiden påminna sig själv om att man inte har en aning om hur andra sidor av huset ser ut och alltid vara medveten om att ingen sida är den "rätta" sidan. Det leder bara till fruktansvärd frustration. För det enklaste att göra är ändå kommer över till min sida av huset och titta på min vägg, för den är ändå väldigt trevlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0