Alla hade rätt, utom jag

Jag sa: Ett halvår blir nog bra, Någon sa: du kommer ångra dig
Jag sa: Jag vill inte åka, Någon sa: du kommer ångra dig
Jag sa: Jag vill hem, Någon sa: du kommer ångra dig
Jag sa: Jag klarar inte det här, Någon sa: Jodå, det blir bra
Jag sa; Det kommer aldrig bli bra igen, Någon sa: Jodå, ge det lite tid
Jag sa: Det kommer aldirg att bli rolig, Någon sa: Jodå, det kommer bli samma
Jag sa; Jag menar det verkligen, Någon sa: Nu, ja men vänta lite så kommer du ångra allt du har sagt
Jag sa: Det kommer jag inte alls, jag hatar att vara här.

Förlåt. Om jag kunde skulle jag låta bli att vara så dramatisk för jag känner mig alltid så dum efteråt och om jag kunde så skulle jag hålla inne med allt jag tänkte så slipper jag säga olika saker hela tiden. Men tyvärr, jag har inget tålamod och jag kan inte vänta och jag är säker på min sak, just precis då i det ögonblicket då allt är som hemskast och jag tror fullt och fast på att dramatiken bidrar till att alla andra utom jag har rätt i slutändan.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, varken vad jag vill eller vad som är möjligt.

Förresten så ber jag om ursäkt för att spä på fördomen att svenkar är stela människor som inte dansar. Jag försökte verkligen, men tydligen så är det inte dans :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0