Life in Billingen

Egentligen så är jag inte bekväm med att nämna namn i min blogg.. eftersom jag vet inte hur de jag känner vill bli refererade till. Jag har inga problem med när jag läser på mina vänners bloggar att de skrivit mitt namn och vad jag sagt eller gjort och så men ändå känns det fel. det känns lite som att jag hänger ut människor utan deras tillåtelse och deras uppfattning om hur det var eller vad som sas kanske är helt annurlunda än hur jag uppfattade det hela.

I vilket fall så börjar jag även tycke att det är svråt att skriva blogg om USA när jag inte kan nämna namn. Det mesta som är är om de jag träffar här och om jag inte kan nämna dom så har jag inte så mycket att skriva. Så jag ska göra ett udantag.

Just nu är jag väldans stressad.. har en beat- lista jag borde göra och en observation att skriva rent och telefonnummer att kolla upp och mailadresser och göra en lista på viktiga personer som jag måste kontakta.. så det är en del.

Men jag kan berätta en sak.

Igår var vi på acustic coffehouse och "tittade" på ett liveband. Det var openmic night där så det var inget etablerat. Det var två gubbar, den ena med en trumma och den andra med en gitarr och ett munspel, han med gittaren sjöng. Jag är har inge större på musik men jag förmodar att det var någon slags country han stod och gnällde om. De som var där lyssnade uppmärksamt utom vi som sitter och pratar.
Bob: I want this music on my funeral
ämnet var inte ens berört
Alla: skratt
Bob: Because if I'm dead I want someone else to die to
Vilket gör att jag asgarvar.
Bob är nog den som jag kommer att nämna mest i bloggen, hans kommentarer är inte av denna värld och de är lika roligt spontana varje gång.