I've been blessed

Jag är för ärlighet och försöker vara ärlig precis hela tiden och om jag råkar säga något som inte visade sig vara 100% sant plågar det med oerhört. Om jag för exempel skulle säga att jag har 24 glas när det visar sig att jag bara har tolv skulle jag ligga uppe halva natten och tänka på vilken lögnare jag är och tycka att jag är världens hemskaste människa och undra varför jag ljuger på det viset. Men ärligt talat så var det ju ändå bara en felsägning och det borde ju inte ligga till grund för att aldrig lita på mig och alltid vara misstänksam till vad jag säger, eller?

Men i förrgår så ljög jag och om jag trodde på Gud så skulle det vara en av de värsta lögnerna dessutom. Men det gör jag inte så  det är väll mer en kul historia.

Jag jobbar som bekant i en mataffär i Norge och att sitta i kassan är en upplevelse, inte bara för att Norge är kvar i ett samhälle där du som arbetare ska tjäna dina kunder och sen håll käften utan för att man får träffa folk. Folk är ju som bekant ett favoritämne. En äldre herre med dålig hållning och vitt hår la upp en banan och en juice på bandet. Bananen var halvöppen och jag sa att han bara kunde springa och hämte en ny, väldigt många kunder är väldigt kinkiga med kvaliten på deras frukt, helst ska den inte vara mogen överhuvudtaget och om den är det så räknas den som rutten. Men gubben insisterade på att jag slog in fullt pris och han ville så gärna köpa den bananen så att affären skulle få mindre svinn. Vilket jag tyckte var godhjärtat så jag slängde med en påse, de flesta fuskar till sig en påse iallafall. Än så länge egentligen inget märkvärdigt men så plötsligt....
-Bless you, have you heard about jesus? He's the greatest guy, He died on the cross for you! Are you baptised, are you baptised in holy water?
Han sträckte upp händerna och pekade på mig. Tydligen så skulle jag svara. Naturligtvis var det kö, som det är alltid är när jag sitter i kassan. Så även om jag inte är den som backar ur en diskussion så kände jag att det inte var läge att vara ärlig här så jag svarade ja
-By a MAN or by a WOMAN?
Varenda ben i min kropp ville svara att jag inte är döpt överhuvudtaget men om jag vore det så skulle jag vara stolt ifall det var en kvinna som döpt mig, bara för att. Men återigen, det var nog inte läge för en teologisk diskussion. Så jag svarade snällt... by a man

Tekniskt sett så är ju detta att ljuga och i en religiös värld den värsta av lögner. Men nöden kräver ingen lag och om jag varit ärlig så vet man inte vad som hade hänt. Han såg ju ändå ut lite som Jesus själv.


Kommentarer
Postat av: Åsa

hahahaha!!! så jävla kul!!!

2008-07-11 @ 12:01:42
URL: http://ambivalentflicka.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0