Life in Billingen

Housing - check
Registration for classes - check
Flybiljett - check
Vaccinationstid - check
Försäkring - check
Hämtas upp på flyplatsen - check

Den 22 augusti. Snart är det "bara" packning kvar. Och "bara" flyttpackning. Samtidigt som jag åker till USA flyttar jag också "hem" igen. Bort från Karlstad och bort från Trio 4. Jag är inte överlycklig över den senare delen och det är antagligen orsaken till den första delen, om jag känner mig rätt. Snart är allt check, färdigt och klart och jag står där på flygplatsen och oroar mig för hur jag kommer att klara av att byta plan i Atlanta.

Jag stressar upp mig tillräckligt när det gäller att byta buss, hatar att byta, det absolut värsta med att åka kollektivt är när man ska byta. På tåg är det ändå rätt okej för din packning är inte beroende av någon annan. I buss däremot. Jag hatar att byta när det är bussar med i bilden. För packningen ligger där i bagagen under där du sitter och det är busschaufören som måste öppna luckan och alla ska natuligtvis ha sin packning samtidigt så du vet egentligen inte riktigt var din packning har hamnat efter att alla har slitit och dragit i just sitt, så man måste leta. Samtidigt som någon skriker att man måste skynda sig för natuligtvis är bussjäveln försenad så man får springa som en tok för att hinna med det tåg man ska byta till.

Hur ska jag klara av att byta flygplan då jag inte har någon som helst aning om vart min packning är någonstans utan måste helt blindt lita på att någon annan tar hand om den och ser till så att den kommer dit jag kommer. Eller ännu värre.. jag kanske måste själv hämta ut min packning och checka in den igen. Jag vet ju inte hur man gör. Jag har flugit två gånger i mitt liv, ena gången gbg-sundsvall och andra gången gbg-mallorca så jag kan inte direkt säga att jag är van flygare. Och så ska jag ta mig över Atlanten. Men det är inte så mycket flygandet jag är rädd för, det är störtandet jag finner obehagligt (som en känd replik låter)