Life in Billingen

Såg reklamen för Sony Ericssons nya telefon för ungefär trehundrade gången. Ni vet, den där någon plockar fram mobilen och det som personen tar kort på försvinner in i telefonen och så vidare.. ja, ni vet.. Till skillnad från alla tidigare 299 gånger så lyssnade jag på låttexten och det slog mig att låten verkar handla om det desperata bevarandet av ögonblick som ta kort innebär. Att vi genom att ta kort på varandra övertygar varandra om vår existens och hur viktig den är. Naturligtvis har jag inte sett reklamen igen sedan dess men som tur är så finns ju internet. Så jag googlade...

The Kinks - People Take Pictures Of Each Other

People take pictures of the Summer,
Just in case someone thought they had missed it,
And to proved that it really existed.
Fathers take pictures of the mothers,
And the sisters take pictures of brothers,
Just to show that they love one another.

You can't picture love that you took from me,
When we were young and the world was free.
Pictures of things as they used to be,
Don't show me no more, please.

People take pictures of each other,
Just to prove that they really existed,
Just to prove that they really existed.
People take pictures of each other,
And the moment to last them for ever,
Of the time when they mattered to someone.

People take pictures of the Summer,
Just in case someone thought they had missed it,
Just to proved that it really existed.
People take pictures of each other,
And the moment to last them for ever,
Of the time when they mattered to someone.
Picture of me when I was just three,
Sucking my thumb by the old oak tree.
Oh how I love things as they used to be,
Don't show me no more, please.

Iallafall. Det jag tänkte på var att den här låten som inte alls verkar tycka att ta-kort hetsen spelar någon roll får göra reklam för en ny kamera mobil. Ironi?

Låten är från -68 och kamera-hetsen kan inte ens ha varit i närheten av vad den är idag. Vi verkar leva i  om-jag-inte-konstant-tar-kort-på-mig-själv-och-mina-vänner-och-vad-jag-gör-så-existerar-jag-inte tidsåldern med tillägget om-det-inte-postas-på-en-blogg-kommer-jag-att-sakta-tyna-bort-och-dö paniken. Jag antar dock att denna låt är säkert en poplåt som inte kräver någon djupare analys men ändå, tänk på det. En låt från 68 som handlar om hur man tar kort på allting och alla för att bevisa sin egen existens och för att bevara ögonblicken då man betydde något för någon. Vad säger det om idag då hälften av all tid går åt till att ta kort eftersom man har så roligt. Är det verkligen så roligt att hela tiden ta kort?