Hösten 2008

Det går sakta upp för mig att jag ska flyga över Atlanten om 3 månader, lite mindre än 3 månader. Jag har aldrig varit särskilt bra på att vara lugn, mina nerver är på utsidan och mitt känsloliv stormar som en tonårings på fyllan, konstant. Det är kanske inte flygturen i sig som jag fasar utan mer vad som händer sedan. När jag står på flygplatsen med packning för fyra månader och hoppas på att ETSU verkligen har skickat någon att hämta upp mig och att denna person verkligen gör det. Att det inte är som på Karlstad Universitet där utbytesstudenterna får irra omkring lite godtyckligt och hoppas att någon vänlig medstudent vill svara på frågor. Jag är inte förtjust i det montona men jag är livrädd för förändringar. Och jag menar inte jag-är-lite-nervös-eftersom-mina-mina-vänner-inte-står-bakom-livrädd utan LIVRÄDD. När jag flyttade till campus och korridor så tillbringade jag första månaden inlåst på rummet med russin som enda överlevnadsmat då jag inte kunde förmå mig att gå ut till köket och faktiskt tillaga en måltid. Tillslut var jag så hungrig så att jag inte vågade gå ut för jag var rädd att jag skulle svimma istället, så jag åkte ner på stan och käkade hos en vän istället. Och detta var Karlstad, 15 mil från mina föräldrar. Hur ska jag klara över Atlanten? Det som faccinerar mig är att jag är ändå den som gör de största förändringarna. Direkt efter gymnasiet så flyttade jag för att plugga, när lägenheten på Orrholmen blev för liten flyttade jag till delat kök med tretton andra och nu när jag egentligen är färdigpluggad så åker jag direkt till USA. Jag väntar aldrig och ser, jag låter aldrig saker förändras av sig själv, jag ska promt bestämma åt mig själv att jag tycker det är så himla roligt att göra andra saker än vad jag för tillfället sysslar med. Flygturen kommer dock vara värst. Då har jag massor med tid att tänka på trio4 och massor med tid att tänka på vad jag ska göra sen, när jag kommer hem och massor med tid att få ångest över att jag är 24 och allt som man ska göra sen är typ nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0