Intet nytt
Det jag behöver är ett ställe att gå till, där jag endast kan göra det jag ska. Och jag behöver fasta tider för att gå till detta ställe.
Därför är jag världens värsta student, för student så är du överallt och ingenstans. Det finns ingen fast plats så länge man inte gör sig en fast plats själv. I Karlstad lyckades jagi nförskaffa mig en fast plats efter några år, plan 4, bibloteket, en underbar plats. En plats men vänner och kaffe :)
Men här, bibloteket är märkligt och ingen vill gå dit. Finns det ingen där som lockar så vill jag inte gå alls. Jag tycker inte om att göra saker för min skull, för andra går det bättre.
Vilket resulterar i saker att göra hela tiden och även fast jag ibland vill kämpa för att vara klar i tid och innan alla andra så verkar det för mig vara ett dött lopp.
Jag måste hela tiden slåss med mig själv för att faktiskt göra saker när jag ska istället för efteråt. På något sätt så har jag en extrem motvilja att göra något jag blir tillsagd att göra, även om det är jag som tillsäger. En envishet och vägran som för det mesta krånglar till saker för mig, för det mesta. Och ibland verkar till mig fördel, då när jag har lämnat in någotnting, och läraren verkar helt betagen av min förmåga att tänka kritiskt och se saker ur andra perspektiv. Men endast då.
I det vardagliga livet driver det mest mina vänner till vansinne så jag aldrig någonsin tycks vilja hålla med. Och för det mesta är det så människor är vänner med varandra, för att de är på samma sida, tycker likadant och gör samma saker.
Tråkigt.
Men som tur är så finns det fler rabita människor som mig och vi tycks dra oss till varandra eftersom vi vet att även om vi inte kan klara av varandra eftersom det hela tiden ska sägas emot så kan vi inte heller vara med några andra för de kan inte hantera den konstanta ström av kritik och motsägelse som vi konstant har inom oss.
Eller så hittar jag bara på allting och alla tycker jag är jobbig precis hela tiden och det finns ingen alls som tänker som jag. Men det spelar ingen roll, för om du skulle säga att du tänker som jag skulle jag automatiskt inte hålla med iallafall.
Dags för tupplur.
Därför är jag världens värsta student, för student så är du överallt och ingenstans. Det finns ingen fast plats så länge man inte gör sig en fast plats själv. I Karlstad lyckades jagi nförskaffa mig en fast plats efter några år, plan 4, bibloteket, en underbar plats. En plats men vänner och kaffe :)
Men här, bibloteket är märkligt och ingen vill gå dit. Finns det ingen där som lockar så vill jag inte gå alls. Jag tycker inte om att göra saker för min skull, för andra går det bättre.
Vilket resulterar i saker att göra hela tiden och även fast jag ibland vill kämpa för att vara klar i tid och innan alla andra så verkar det för mig vara ett dött lopp.
Jag måste hela tiden slåss med mig själv för att faktiskt göra saker när jag ska istället för efteråt. På något sätt så har jag en extrem motvilja att göra något jag blir tillsagd att göra, även om det är jag som tillsäger. En envishet och vägran som för det mesta krånglar till saker för mig, för det mesta. Och ibland verkar till mig fördel, då när jag har lämnat in någotnting, och läraren verkar helt betagen av min förmåga att tänka kritiskt och se saker ur andra perspektiv. Men endast då.
I det vardagliga livet driver det mest mina vänner till vansinne så jag aldrig någonsin tycks vilja hålla med. Och för det mesta är det så människor är vänner med varandra, för att de är på samma sida, tycker likadant och gör samma saker.
Tråkigt.
Men som tur är så finns det fler rabita människor som mig och vi tycks dra oss till varandra eftersom vi vet att även om vi inte kan klara av varandra eftersom det hela tiden ska sägas emot så kan vi inte heller vara med några andra för de kan inte hantera den konstanta ström av kritik och motsägelse som vi konstant har inom oss.
Eller så hittar jag bara på allting och alla tycker jag är jobbig precis hela tiden och det finns ingen alls som tänker som jag. Men det spelar ingen roll, för om du skulle säga att du tänker som jag skulle jag automatiskt inte hålla med iallafall.
Dags för tupplur.
Kommentarer
Trackback
