"Hänsyn och Respekt, ska det vara så jävla svårt"

Jag kommer fortfarande ihåg min förtjusning när jag såg det citatet på en affish hemma hos en gammal vän. Hon var äldre än mig och gick på högstadiet, själv gick jag i sexan och tyckte hon var skitcool som gick i skola på Bengtsgården, i Bengtsfors, medans jag själv var fast på Lövåsen i tråkbillingen. Hon hade fått affishen på skolan, dom hade haft någon speciell temadag av något slag. Vilket också lät häftigt, den enda temadagen vi hade var cykeldagen, vilket innebar att någon gubbe först klagade på ens cykel och sen var man tvungen att cykla omkring och visa att man kunde sträcka ut handen i rätt riktning för att svänga. Jag gillade aldrig att släppa styret och varenda gång en sväng närmade sig började hjärtat slå snabbare och jag blev livrädd för att, tänk om jag tappar balansen och ramlar.

Men det är längesedan nu.

Högstadiet var inte så intressant heller. Fylld med ångest och att alla tyckte jag var så negativ jämt. Det är alltid problematiskt med sarkasm, är det ingen som förstår så är det klart man är negativt inställd till allt. Det spelar egentligen aldrig någon roll vad man menar, det är hur majoriteten uppfattar det som gäller, oavsett vad man än sa. Sådant lärde jag mig på min högstadieskola, andra kanske lärde sig att läsa, skriva och räkna. Men det är inte viktigt där jag kommer ifrån.

Men det är också ett tag sedan.

Gymnasiet var ingen hit då jag började med att storgråta, på första dagen, inför rektorn. Fast den saken är oviktig i sammanhanget. Det är nu jag kommer till poängen och själva orsaken till inlägget. Jag och en vän pratade mycket om allt som är fel på andra och världen och ville oftast göra något åt det. Världen då alltså, när det var fel på andra snackade vi bara skit om dom, lättare så, människor är svårast att förändra. Och jag mindes affishen från mina dar då allting var lite nytt och spännande.

På ur, skolakuten, disskuterade de betyg och jag fick med mig ungefär den senare halvan där de tog upp betyget "ordning och reda" och dess eventuella återkomst. Det låter lite som en bra idé men den behöver modefieras, skolan är längre inte en uppfostringsanstalt för rikets unga pojkar. Skolan är en instution där barn ska få lära sig att klara sig i det samhälle vi har och vad det kräver. Samhället då krävde total lydnad, det viktigaste av allt var att du ska försvara kung och fosterland. Sen blev det så att även flickor ville kunna något och så småningom förskjöt man uppforstringen till total lydnad till lumpen och 18: års ålder. Idag verkar dock även den vara på glid. Ordning och reda låter som att man ska ställa sig i ledet, lära sig lyda och kväva varenda liten röst inuti som eventuellt vill ifrågasätta.

Det är en jättebra sak att ta i bruk om man vill få människor att lyda och göra som de blir tillsagda. Men om nu skolan ska lära barn att klara sig i det samhälle som är nu, så vore det förödande om de lär sig att lyda och göra som de blir tillsagda. Det finns redan tillräckligt många vuxna människor som tror att de inte blir påverkade av reklam för att vi ska tvinga barn till att inte bara tro att de inte blir påverkade utan också att blindt lyda den. Reklam och information måste ifrågasättas och en person som har lärt sig att lyda oavsett vad är antagligen väldigt dålig på det.

Det här lyckades jag och min vän klura oss fram till redan på gymnasiet och vi kom fram till en lösning som jag även idag tycker låter helt okej. Inför "Hänsyn och respekt" på shemat, lär barn vad hänsyn och respekt till andra människor och saker innebär. Lär ungarna att ifrågasätta den som inte visar respekt istället för att tvinga dom till lydnad genom ordning och reda.

Eller är det en dålig idé?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0