Är ursprung viktigt?
Jag har alltid tyckt att det har varit löljigt att påpeka vart man är ifrån. Att det är fel att referera till kommunen och inte orten och staden och inte stadsdelen. Jag har heller aldrig varit särskilt förtjust i nationalism, där det är väldigt viktigt att känna sig svensk och att det får absolut inte bli några missförstånd om den saken. Som en australiensare jag träffade som blev lite smått stött när han fick frågan om han var från USA.
Men.
Jag har upptäckt i det sista att jag är väldigt noga med att påpeka att jag är uppvuxen i Dalsland, men jag är inte därifrån. Nästa sak jag säger är att jag är född i Oslo, men antagligen så är jag inte därfrån heller. Och även om ovanstående motsäger att det skulle vara viktigt vart man är ifrån så tänker jag iallafall fortsätta säga på det här viset. Att jag inte är ifrån Dalsland är ett smärtsamt faktum som har förföljt mig hela min uppväxt, jag har blivit påmind om alla sätt som det går att jag minsann inte är ifrån Dalsland. Både barn och vuxna har stått först i ledet för att berätta för mig att jag minsann inte är från Dalsland, något annat ska jag inte tro.
Sen att jag var tjej som inte drömde om att göra mackor till min man för älgjakten gjorde naturligtvis allting ännu mer förvirrande.
Min bror var däremot smart, han kastade sig in i diverse gemenskaper det första han gjorde, först dagmamma, sedan fritids. Jag envisades med att åka hem med min far efter förskolan varje dag. Så bygger man inte kontakter. Brorsan är Dalslänning ända ut i fingertopparna. Sen är det klart att han har en fördel som kille, då får man vara smart och andra ser upp till en, inte tvärtom, jantelagen går på högspinn.
Jag tycker mycket om att gnälla om min uppväxt. Och eftersom den har gett mig panikångest, ångestattacker och depression så anser jag ändå det lite min rätt att ta ut det på en ignorant befolkning som tror att en liten tjej fattar att hon inte passar in och har möjlighet att flytta eller anpassa sig.
Fårgan kvartsåt dock, vart är jag ifrån? Jag är född i Oslo och uppvuxen i Bengtsfors men jag är inte ifrån någonstans.
Men.
Jag har upptäckt i det sista att jag är väldigt noga med att påpeka att jag är uppvuxen i Dalsland, men jag är inte därifrån. Nästa sak jag säger är att jag är född i Oslo, men antagligen så är jag inte därfrån heller. Och även om ovanstående motsäger att det skulle vara viktigt vart man är ifrån så tänker jag iallafall fortsätta säga på det här viset. Att jag inte är ifrån Dalsland är ett smärtsamt faktum som har förföljt mig hela min uppväxt, jag har blivit påmind om alla sätt som det går att jag minsann inte är ifrån Dalsland. Både barn och vuxna har stått först i ledet för att berätta för mig att jag minsann inte är från Dalsland, något annat ska jag inte tro.
Sen att jag var tjej som inte drömde om att göra mackor till min man för älgjakten gjorde naturligtvis allting ännu mer förvirrande.
Min bror var däremot smart, han kastade sig in i diverse gemenskaper det första han gjorde, först dagmamma, sedan fritids. Jag envisades med att åka hem med min far efter förskolan varje dag. Så bygger man inte kontakter. Brorsan är Dalslänning ända ut i fingertopparna. Sen är det klart att han har en fördel som kille, då får man vara smart och andra ser upp till en, inte tvärtom, jantelagen går på högspinn.
Jag tycker mycket om att gnälla om min uppväxt. Och eftersom den har gett mig panikångest, ångestattacker och depression så anser jag ändå det lite min rätt att ta ut det på en ignorant befolkning som tror att en liten tjej fattar att hon inte passar in och har möjlighet att flytta eller anpassa sig.
Fårgan kvartsåt dock, vart är jag ifrån? Jag är född i Oslo och uppvuxen i Bengtsfors men jag är inte ifrån någonstans.
Kommentarer
Trackback
