Check
Registration for classes - check
Flybiljett - check
Vaccinationstid - check
Försäkring - check
Hämtas upp på flyplatsen - check
Den 22 augusti. Snart är det "bara" packning kvar. Och "bara" flyttpackning. Samtidigt som jag åker till USA flyttar jag också "hem" igen. Bort från Karlstad och bort från Trio 4. Jag är inte överlycklig över den senare delen och det är antagligen orsaken till den första delen, om jag känner mig rätt. Snart är allt check, färdigt och klart och jag står där på flygplatsen och oroar mig för hur jag kommer att klara av att byta plan i Atlanta.
Jag stressar upp mig tillräckligt när det gäller att byta buss, hatar att byta, det absolut värsta med att åka kollektivt är när man ska byta. På tåg är det ändå rätt okej för din packning är inte beroende av någon annan. I buss däremot. Jag hatar att byta när det är bussar med i bilden. För packningen ligger där i bagagen under där du sitter och det är busschaufören som måste öppna luckan och alla ska natuligtvis ha sin packning samtidigt så du vet egentligen inte riktigt var din packning har hamnat efter att alla har slitit och dragit i just sitt, så man måste leta. Samtidigt som någon skriker att man måste skynda sig för natuligtvis är bussjäveln försenad så man får springa som en tok för att hinna med det tåg man ska byta till.
Hur ska jag klara av att byta flygplan då jag inte har någon som helst aning om vart min packning är någonstans utan måste helt blindt lita på att någon annan tar hand om den och ser till så att den kommer dit jag kommer. Eller ännu värre.. jag kanske måste själv hämta ut min packning och checka in den igen. Jag vet ju inte hur man gör. Jag har flugit två gånger i mitt liv, ena gången gbg-sundsvall och andra gången gbg-mallorca så jag kan inte direkt säga att jag är van flygare. Och så ska jag ta mig över Atlanten. Men det är inte så mycket flygandet jag är rädd för, det är störtandet jag finner obehagligt (som en känd replik låter)
En bild säger mer än tusen ord
The Kinks - People Take Pictures Of Each Other
People take pictures of the Summer,
Just in case someone thought they had missed it,
And to proved that it really existed.
Fathers take pictures of the mothers,
And the sisters take pictures of brothers,
Just to show that they love one another.
You can't picture love that you took from me,
When we were young and the world was free.
Pictures of things as they used to be,
Don't show me no more, please.
People take pictures of each other,
Just to prove that they really existed,
Just to prove that they really existed.
People take pictures of each other,
And the moment to last them for ever,
Of the time when they mattered to someone.
People take pictures of the Summer,
Just in case someone thought they had missed it,
Just to proved that it really existed.
People take pictures of each other,
And the moment to last them for ever,
Of the time when they mattered to someone.
Picture of me when I was just three,
Sucking my thumb by the old oak tree.
Oh how I love things as they used to be,
Don't show me no more, please.
Iallafall. Det jag tänkte på var att den här låten som inte alls verkar tycka att ta-kort hetsen spelar någon roll får göra reklam för en ny kamera mobil. Ironi?
Låten är från -68 och kamera-hetsen kan inte ens ha varit i närheten av vad den är idag. Vi verkar leva i om-jag-inte-konstant-tar-kort-på-mig-själv-och-mina-vänner-och-vad-jag-gör-så-existerar-jag-inte tidsåldern med tillägget om-det-inte-postas-på-en-blogg-kommer-jag-att-sakta-tyna-bort-och-dö paniken. Jag antar dock att denna låt är säkert en poplåt som inte kräver någon djupare analys men ändå, tänk på det. En låt från 68 som handlar om hur man tar kort på allting och alla för att bevisa sin egen existens och för att bevara ögonblicken då man betydde något för någon. Vad säger det om idag då hälften av all tid går åt till att ta kort eftersom man har så roligt. Är det verkligen så roligt att hela tiden ta kort?
Campusfesten 2008
Campusfesten 2008.
4 av fem toasters.
Kanonkul.
:D
Är jag den enda...
Jag tycker om info-sidor, och busstidtabeller och hemsidor och kartor där man kan ta reda på saker själv. Allra bäst tycker jag om att ringa en person som är insatt i ämnet och som kan tala om för mig hur och vad jag ska göra men i telefonsvararens tidevarv är det en svårare uppgift att ta sig an än, låt oss säga, stoppa världshungern. Då vänder jag mig till alternativ nummer ett. Dock finns det ett frustrationsmoment vid det första tillfället som sällan uppkommer om man får tala med en kompetent person. Om informationen är otillräcklig finns det absolut ingenting som jag kan göra för att få tag på denna information, absolut ingen. Då vill jag helst kunna prata med en kompetent person om detta och helst få ett vettigt svar på varför informationen jag söker är otillräcklig. Ingen gillar dock att få kritik och därför antagligen får man förmoda att telefonsvararen har satts in. Så behöver ingen ge tillräcklig information och ingen behöver stå till svars för det, utmärkt... Vilken problemlösning!
Hur som haver.
Det var ungefär tio år sedan som jag satte min fot i Åmåls simhall (och om Bengtsfors kunde ha en simhall så vore detta inte ett problem från första början så jag bara ä l s k a r mitt uppväxtområde) och nu kände jag att jag inte helt vill lägga av med träningen bara för att jag nu längre inte lever i Karlstad utan tänkte återupptäcka de underbara bussförbindelserna och öppetiderna och den fantastiska lättillgänglighet som präglar det underbara landskapet Dalsland. Bussarna var ändå inte så farligt med tanke på att Västtrafik helst ser att bygden ur ett kollektivtrafikssynpunkt helt läggs ner utan ungefär varje timme kunde man ändå ta sig till Åmål (från Bengtsfors) och det känns ändå helt okej. Information helt lättillgänglig på vasttrafik.se. Vidare till Åmåls kommuns hemsida. Var ändå inte allt för svårt att klicka sig fram till simhallen och där stod minsann allt, öppetider och vad som finns och kostnader och .... vänta nu, vart någonstans ligger simhallen? Nu kanske alla som jobbar på Åmåls kommun tycker att Åmåls geografi är världens enklaste och ifall man känner till simhallen så borde man kanske veta vart den ligger. Men som sagt, det var ändå tio år sedan och hur svårt kan det vara att skriva ut en simpel adress? Finns inte. Eniro ger ett förslag på vart den kan ligga och det känns ju fint. Tryggt och säkert och så. Så nu får jag gissa hur lång tid det kan ta att gå från Åmåls torg till simhallen när man inte vet vart den ligger och hur lång tid det kan ta att gå därifrån och tillbaka igen, vilket borde gå fortare för att jag då vet vart torget ligger i relation till simhallen för det vore kanske inte så roligt att missa en buss som går ungefär varje timme och sista går 21:18 men man får hoppas att simhallen inte ligger så långt ifrån torget ändå och eftersom simhallen stänger klockan 19 så behöver jag ju bara vänta i två timmar på sista bussen. No biggie
Jag saknar Karlstad där man klagar över att bussarna går varje kvart och tar en halvtimme från Campus till Bergvik. Där elljusspåret ligger 200 meter från min korridor och badvatten är egentligen bara gnällavstånd ifrån. Det tar en kvart att gå till affären och lika lång tid med buss till stan och till busshållplatsen är det tio stora steg om man har bråttom.
Jag hatar landet, jag avskyr att bo på ett berg. Oavsett vart du än tar vägen så har du ett berg att ta dig uppför på vägen tillbaka. Allting är så förbannat omständigt.
Dagens YouTube Klipp
Visserligen förra året men håll till godo så länge så kommer årets så fort någon annan lägger upp årets inslag på youtube
